larstomlov

Man bör ju vädra sina åsikter på en blogg oavsett stämningsläge, men efetr liverpool matchen var jag så arg att jag inte fick fram ett ord. Inte för att Chelsea fick en ovanligt billig straff, inte för att de spelade utan hjärta i 50 minuter, inte för att Essien spelade på fel position och inte heller för att Ben haims snesparkar tar mig tillbaka till en tid då en viss Bogarde speladei klubben.
Utan för efterspelet, Rafa började redan innan matchen låta sin glappkäft att smattra: Han ansåg att Chelsea och Arsenal spenderat mer pengar än de och därmed borde eventuella titlar tappa i värde, vad han missat är att Liverpool köpt spelare för £53M vilket är 35 mer än Chelsea och arsenal kommer knappt upp i 10.

Sen anklagar han Chelseaspelarnas för att attackera domarna så fort ett beslut går emot dem, han har delvis rätt men borde se till sitt eget lags uppförande innan och speciellt Pennant och Gerrard.
Sen ska domarkårens ordförande personligen ringa upp Liverpool och be om ursäkt för Styles dåliga domarinsats och rövslickeriet slutar inte där.  Benitez uttalande om domarinsatsen där ord som huvudlösa beslut och Chelseaköpt domare lämnas utan åtgärd, någon som kommer ihåg böterna Mourinho fick efter sina uttalanden om Poll ?
Nåväl, Liverpool får väl utlysa landssorg eftersom ett beslut gått emot dem.


Idag väntar pompey, ett muskellag från sydkusten, jag hoppas på Pizarro och Cole från start. 

 
Tämligen ensam med chelseatröja stegar jag in. Jag räds inte. Matte O och Janson från jobbet är där båda iförda Liverpooltröjor med några andra fools
Öl beställs gliringar utväxlas Matte O tror på fullaste allvar att Chelsea kommer att parkera med 10 man i straffområdet och försöka kontra. Jansson fyller in med att   CFC är rädad för att spela attackfotboll på Anfield, som så många andra Liverpoolfans  lever de i en romantisk föreställning att allt är som på 80-talet.. Jag svarar dem med att nynna "Blue" day och "have you ever seen chelsea vin the leauge-Yes we have yes we have."
Två  blåtröjor dyker upp, jag känner igen dem  som  Jeff och Fredric två sköna killar jag brukar träffa på bortamatcher...
-what the heck lasse, why aren´t you at anfield ?
-Sorry, but  i´m to afraid to loose my  clothes at the hotel.
alla tre skrattar Matte o & kompany fäller gliringar om Chelski och är uppenbart irriterade på  Fredrics "Roman Empire " t-shirt.
Vi sjunger upp med Carefree whoever you may be, we are famous C-F-C
Liverpoolsfansen vid  ett annat bord kontrar med" boring boring chelsea"..läktarmatchen är startad även om sverige vanligtvis inte är scenen där den brukar utspelas så är den en stämningsförhöjare, även de neutrala besökarna och de vilsna( några gooners och evertonfans ) har trevligt. Marcus, en hjulbent fet skotte och die hard chelsea supporter dyker upp från intet  med två portioner  chicken wings och en hink bira, nu är vi samlade. Prettona från jobbet markerar sitt missnöje och lämnar ett  mellanrum mellan dom och oss.

Matchen börjar, bords-poolarna börjar sjunga " Boring boring chelsea "..Vi kontrar  med "fuck em all- we are chelsea "
Chelsea startar med bättre intensitet i passningsspelet, det märktes att de inte tänkte spela för oavgjort idag. Del Horno var tillbaka i försvaret och det märktes, alonso hade inget att säga till och dessutom raderades Riise ut som förgäves försökte hitta en korridor mellan Lampard och Essien.

I 26e spelminuten för Traore hjärnblödning i straffområdet och fäller DRogba straff och 1-0.
one nell one nell....Carefree whoever you may be, we are the famous CFC

Därefter hade Cole och Duff lekstuga med Liverpools försvar och en Gerrard som alltför många gånger fick inse att han var den enda spelaren av klass i sitt lag och när han sätter 1-1 så var det inte för att Liverpool spelat sig fram till målet utan för att Träbenet  Carvalho misslyckades med en rensning

Detta var starten till en period av underbart spel, matchen böljade fram och tillbaka och chanser utbyttes,.
I slutet på halvleken använder  drogba Hyppiä som rundningsmärke innan han läckert   spelar fram Duff som enkelt bredsidar in 2-1...
det blir starten för oss fyra
" Thats why we´re the champions" ljuder över hela lokalen,vi är i sjunde himelen...de röda surar, kontrar åter med boring boring chelsea...
I pausvilan bjuder Marcus oss andra på  virre, kycklingvingarna är utsmetade över våta munipor..Matte O  slinker emellan och han möts av enskur med gliringar.

högklassig underhållning alla fyra är rörande överrens om att  vi kommer att greja detta.

2 a halvleken  börjar och det blir snabbt grinigt påplan, grinigast av dem alla Gerrard utan tvekan...Cole löper och sätter in 1-3 och nu börjar de fyras extas....från storbildsteven hörs chelseaklacken skandera " Whats´s the score Gerrard " vi kunde inte låta bli att sjuna med..och lägger till ett boring boring chelsea, adresserat till de rödklädda supportrarna  somdelar lokal med oss....
dessutom för att strö i såren lägger vi till en "Are you Tottenham in disguise" ( sjungs när chelsea leder stort och referensen är alla stora segrar mot  tottenham vi haft genom åren)

Liverpool pressar cheslea försvara sig snyggt och effektivt och har två kontringar som kunnat  blilvit mål, frustrationen syns i ansiktena på Liverpoolspelarna och när Geremi dunkar in 1-4 faller de handlöst ner i mörkret..vi andra som inte har Liverpool i våra hjärtan exploderar avglädje, Boring boring chelsea med adress till de andra i lokalen som inte riktigt fattat vad som hänt...deras kyrka har blilvi skändad, av  självaste  chelsea ..det är för mycket för en del...vi bröstar upp oss och sjunger "Whats the score Gerrard "
Fredric tjuter av lycka så att resterna av korgen med kycklingvingar flyger all världens  väg..i 75 lämnar Matte O lokaler med några andra närmast sörjande...

Vi blev kvar långt efter det att slutsignalen ljudit...
sånhär seger lämnar en bestående värme i hjärtat..vi är på väg mot ligaguldet...efter alla år av bedrövelser som det har inneburit  att vara chesleasupporter betalas med en gång...Livet kan vara så underbart ibland och lyckan behöver inte vara långt ifrån...
en 4-1 seger mot  Liverpool  var allt som behövdes.

Madrid

Jag har knappt kommit innanför dörren till mitt hotell när Bruce the redhead ringer. Jag upplyser om att jag är i Madrid men han lyssnar inte, han är heligt förbannad över ryktena att Gerrard är på ingång.
-he´s always gonna be  a scouser for me
-he´s a bloody souless wanker, let real madrid have him.

och så fortsätter vi en stund, Ingen är glad över hans eventuella intåg till klubben, en del spelare är så färgade av sina lag att ingen i england är beredd att köpa han, Gerrard är en sån spelare.

Personligen har jag inget tillövers för Gerrard, han har ett hyffsat skott, men alltför ofta faller han ur matcherna, slår bort enkla pass och vägrar lämna mittcirkeln.
och han är en scouser, för röd för att jag ska tycka att det är en bra värvning. så jag instämmer med Bruce, låt Real ta han. På stamford kommer han aldrig bli hyllad.

Och vem vill ha en spelare som så sent som för 6 veckor sen bedyrade att hans hjärta föralltid  kommer vara i Liverpool.
Om titlarna uteblir kan bara en flytt till nästa lag fylla hans blodlösa hjärta.
så nej tack, byt gärna flyg på heathrow  på vägen till Real.

Min vikarierande chef Stellan fyller år idag. jämna 45. han får Noam Chomski´s "skurkstater" och Michael Moore´s " korkade vita män" ihopp om  att han öppnar ögonen för vad USA egentligen håller på med.
Han är nämligen övertygad om att Bush verkligen befriar världen från ondska och att oljan verkligen inte spelar någon roll.
Vidare är Stellan anhängare till Internationella Valuta fondens politik gentemot U-länderna ( hur skulle det se ut Kina fick en medelklass)  och anser att västvärlden har tagit den rätt sig given i kraft av överlägsen teknologi.

Jag känner mig som Indiana Jones varenda gång han talar med mig om hans åsikter och syn på världen. Här har jag hittat något unikt. Jag vill stoppa upp honom, konservera honom och till sist sätta honom i en monter brevid kulsprutan,piskan och lite andra saker från förr.