Casa Domingo
Madrid lägger ner,ger upp inför värmen och tar siesta. Mötet som jag
trodde skulle ske när jag kom är inte inte planerat föränn kl 18, det
ger mig ett par timmar att utforska staden. Jag har varit här
förr men har bara minnen av en matförgiftning som tvingade mig
ligga ner i en säng på ett skabbigt hotell.
Mitt hotell ligger mitt i smeten, 100 meter från kontoret jag ska till i kväll, jag ser P del sol från mitt fönster.
jag ordnade så att min medhavda laptop fungerade och valde sen att bege mig ut.En bartender med sydamerikansk brytning rekomenderade casa domingo som låg ett par kvarter bort.
Värmen är verkligen annorlunda här i Madrid, den är torr och död på nått sätt och den gör att jag bara hinner ett femtiotal meter innan jag badar i min egen svett. Jag skyndar på för att nå Casa Domingo som välkomnar mig med en uringul skylt med röda bokstäver. Det är svalt och skönt därinne varvid jag sätter mig vid närmsta bord och beställer in en öl och G&T med vatten.
Mina blå ögon avslöjar mig, de låter mig inte ha bordet utan sätter mig lite lälngre in, brevid en turistande amerikansk familj. Jag kontrar med att fråga varför jag inte får sitta där jag vill på spanska utan brytning.
sådana är reglerna, förklarar han nonchalant.
Bordet jag fick var inte lika som det innan, det är varmare i detta rum och dessutom tog det tre sekunder för mig innan jag blev irriterad på den amerikanska famijen i bordet brevid.
-I waaaaana buuuuuuuuurrrgeeeeeeeeeeer, klagar deras tonårsdotter, MCDonald is not far away, daddy, let´s go there.
de två sönerna leker med tapasräkorna, vägrar att smaka. stämmer in i storasysterns klagosång.
åka till ett annat land för att äta sin egen mat?? vilka puckon. jag sveper G&T n, beställer in räkor i vitlökssås, skinka i örtsås med melon(jamon aragon) papa bravas. och kyckling i tomatsås o chili,(pollo picante) en dubbel G&T och en pannacotta till efterrätt.
Maten var god men sällskapet kunde varit bättre, i bordet brevid pågick ett krig under hela middagen som barnen verkar gå segrande ur. förädrarna har beställt in glass för att under stress äta sin mat under bräcklig fred. McDonalds blir familjens nästa anhalt. Tonårsdottern tittar ner i teenmagazine, pojkarna leker med glassen.
När föräldrarna ätit färdigt så reser de sig upp, ber sina barn att skynda på. De vill inte slösa sin dag på resturang. de ärju i Europa, och då finns det massor att se. Pappan frågar mig innan han går vad det finns att se
-Try the Franco mausoleum, it´s a fantastic monumet over the great spanish leader, svarade jag och log över bilden av en amerikansk familj som frågade en spanjor om vägen till mausoleet över spaniens mest hatade man
Resten av lunchen förflöt i lugn o ro, jag beställde in en extra tapas med räkor och letade i El pais om det stod något om Gerrard och en eventuell flytt till Real, det gjorde det självklart inte. Det som händer utanför spanien händer inte alls.
Tillbaka på hotellet väntade en av spanjorerna som ingick i det företag som vi skulle göra affärer med. Hans uppgift var uppenbarligen att ta hand om mig.
När jag upptäckte att hans engelska inte var bättre än en nybörjares bytte vi språk. han berömde min spanska och jag svarade med att lägag till en sydamerikansk bytning- Sånt gör spanjorer irriterade eftersom den vanlige medelrodriguez inte accepterar att majoriteten av spanskan som talas i världen talas utanför spanien.
Inte en gång nämdes den förestående affären, hans arbete var att göra mig glad vilket han också lyckades med eftersom det visade sig att han var en trevlig prick.
Jag bad honom om en kort rast, jag hade flygit tidigt på morgonen och behövde ett par timmars vila innan mötet.
Det var inga problem enligt honom. han skulle vänta i baren och väcka mig 45 minuter innan:jag sa till bartendern att ge honom dricka på rumsnotan.
väl i rummet öppnade jag min mail och fick se att jag fått mail ifrån Mattis och Anders, de var här, hade precis stigit upp, de hade tagit ett sent plan igår och hamnat rakt i la dolce vida.
Adressen de gav mig var på andra sidan stan. jag svarade att jag skulle ringa när jag var färdig.
sen kastade jag mig på sängen
och somnade gott.
Mitt hotell ligger mitt i smeten, 100 meter från kontoret jag ska till i kväll, jag ser P del sol från mitt fönster.
jag ordnade så att min medhavda laptop fungerade och valde sen att bege mig ut.En bartender med sydamerikansk brytning rekomenderade casa domingo som låg ett par kvarter bort.
Värmen är verkligen annorlunda här i Madrid, den är torr och död på nått sätt och den gör att jag bara hinner ett femtiotal meter innan jag badar i min egen svett. Jag skyndar på för att nå Casa Domingo som välkomnar mig med en uringul skylt med röda bokstäver. Det är svalt och skönt därinne varvid jag sätter mig vid närmsta bord och beställer in en öl och G&T med vatten.
Mina blå ögon avslöjar mig, de låter mig inte ha bordet utan sätter mig lite lälngre in, brevid en turistande amerikansk familj. Jag kontrar med att fråga varför jag inte får sitta där jag vill på spanska utan brytning.
sådana är reglerna, förklarar han nonchalant.
Bordet jag fick var inte lika som det innan, det är varmare i detta rum och dessutom tog det tre sekunder för mig innan jag blev irriterad på den amerikanska famijen i bordet brevid.
-I waaaaana buuuuuuuuurrrgeeeeeeeeeeer, klagar deras tonårsdotter, MCDonald is not far away, daddy, let´s go there.
de två sönerna leker med tapasräkorna, vägrar att smaka. stämmer in i storasysterns klagosång.
åka till ett annat land för att äta sin egen mat?? vilka puckon. jag sveper G&T n, beställer in räkor i vitlökssås, skinka i örtsås med melon(jamon aragon) papa bravas. och kyckling i tomatsås o chili,(pollo picante) en dubbel G&T och en pannacotta till efterrätt.
Maten var god men sällskapet kunde varit bättre, i bordet brevid pågick ett krig under hela middagen som barnen verkar gå segrande ur. förädrarna har beställt in glass för att under stress äta sin mat under bräcklig fred. McDonalds blir familjens nästa anhalt. Tonårsdottern tittar ner i teenmagazine, pojkarna leker med glassen.
När föräldrarna ätit färdigt så reser de sig upp, ber sina barn att skynda på. De vill inte slösa sin dag på resturang. de ärju i Europa, och då finns det massor att se. Pappan frågar mig innan han går vad det finns att se
-Try the Franco mausoleum, it´s a fantastic monumet over the great spanish leader, svarade jag och log över bilden av en amerikansk familj som frågade en spanjor om vägen till mausoleet över spaniens mest hatade man
Resten av lunchen förflöt i lugn o ro, jag beställde in en extra tapas med räkor och letade i El pais om det stod något om Gerrard och en eventuell flytt till Real, det gjorde det självklart inte. Det som händer utanför spanien händer inte alls.
Tillbaka på hotellet väntade en av spanjorerna som ingick i det företag som vi skulle göra affärer med. Hans uppgift var uppenbarligen att ta hand om mig.
När jag upptäckte att hans engelska inte var bättre än en nybörjares bytte vi språk. han berömde min spanska och jag svarade med att lägag till en sydamerikansk bytning- Sånt gör spanjorer irriterade eftersom den vanlige medelrodriguez inte accepterar att majoriteten av spanskan som talas i världen talas utanför spanien.
Inte en gång nämdes den förestående affären, hans arbete var att göra mig glad vilket han också lyckades med eftersom det visade sig att han var en trevlig prick.
Jag bad honom om en kort rast, jag hade flygit tidigt på morgonen och behövde ett par timmars vila innan mötet.
Det var inga problem enligt honom. han skulle vänta i baren och väcka mig 45 minuter innan:jag sa till bartendern att ge honom dricka på rumsnotan.
väl i rummet öppnade jag min mail och fick se att jag fått mail ifrån Mattis och Anders, de var här, hade precis stigit upp, de hade tagit ett sent plan igår och hamnat rakt i la dolce vida.
Adressen de gav mig var på andra sidan stan. jag svarade att jag skulle ringa när jag var färdig.
sen kastade jag mig på sängen
och somnade gott.
Kommentarer
Trackback
