Kvällsfika
Wedin väckte mig vid 20.30-tiden, hade laptopen under armen som
han lämnade över till mig, han skulle vara borta ett par dagar och det
enda av riktigt värde som finns i hans hus lämnade han över till
mig. så nu kan bloggterra min omgivnning
Klådan var försvunnen men värken i benet fanns kvar som ett minne av gårdagens dumheter.Jag ringde min flickvän och frågade vart de var, de var en timme från mig. I bakgrunden hörde jag min dotter klaga.
Flickvännen sade att på morgonen hade hon varit omöjlig, hade letat efter mig och varit allmänt gnällig för att hennes mamma inte gått upp med henne och lekt så som det anstår universums centrum.
Jag blev glad av att höra det.
Passade på att utforska andra bloggare. Många var bra, en del gav mig prestationsångest och fick mig att känna mig ointressant. men whiskeydräparen och sigge hamnade på nya favolistan.
En häger flyger över sjön och fick mig att tappa koncentrationen,jag följde den med blicken innan den försvann.
mobilen ringde, det var Anders.
Han gav mig lite stockholmsskvaller, han var smått road av att Linda Rosings ambitioner att göra alla nöjda resulterat i en kollaps, sen följde en harang och det snällaste han kallade henne var " bregottfabrikens okända talang"
Jag berättade om nästa veckas Madrid resa och Anders beklagade att jag förvandlats till en företagsbroiler men ville i vilket fall som helst följa med. San Fermín började ju den 6e, kanske kunde vi klämma in en tur till Pamplona.
Det kändes som en bra idé,Jag och Anders på tjurrusningen som på den gamla goda innan flickvän och barn. Bäst att jag håller tyst, det skulle bli ett övermäktigt arbete att lobba för en sån sak.
-Jag ska göra vad jag kan, svarade jag
.
-Det gör du bäst i för jag skämtar inte.
Anders var tvungen att sluta. Hans dejt, Andrea hade kommit. De skulle på kvarnen vilket betyder att han planerar dra hem henne eftersom han bor i närheten.
Jag öppnade en flaska rödtjut och dukade bordet med baguette,skinka och olika ostar. Det tog inte lång tid innan den var urdrucken så jag öppnade en till.
Mailet från jobbet damp ner mitt i allt trevligt, jag läste det snabbt och konstaterade att Madridresan skulle bli en snabb historia vilket gav mig ett svängrum på några dagar, Pamplonaresan blev alltmer en verklighet, dessutom hade jag ett ex som bodde utanför Madrid.
Hon heter Cornelia och jag var hennes språngbräda efter ett långt förhållande, vi dansade en olidligt varm sommar förnågra år sen innan hon träffade en amerikan som bodde därnere. vårt uppbrott var antiklimax till de tre passionerade månader vi hade. Vi tackade för tiden, utväxlade mailadresser och efter en sista puss så försvann hon från min radar. Vi har haft sporadisk mailkontakt sen dess och när jag blev far kom hennes syster med en bukett blommor.
Inga nyheter på transfermarknaden. Det ryktades om Torres och Shaun Wright-Phillips, men inget har bekrätfas. Antar att minuset på karmakontot inte blivit mindre.
Jag slänger iväg ett mail till José som bor i San Sebastian och berättar att jag kommer nästa vecka och att hans närvaro är önskad på el Castillo.( måtte han inte ringa hem, glömde att tillägga ett clandesto och några sectreto i mailet)
Bertils Chryslers voyager rullar in på allén, hellyset får bilen att se ut som en undervattensfarkost. jag går in i huset och sätter på radion och inväntar deras ankomst.
Klådan var försvunnen men värken i benet fanns kvar som ett minne av gårdagens dumheter.Jag ringde min flickvän och frågade vart de var, de var en timme från mig. I bakgrunden hörde jag min dotter klaga.
Flickvännen sade att på morgonen hade hon varit omöjlig, hade letat efter mig och varit allmänt gnällig för att hennes mamma inte gått upp med henne och lekt så som det anstår universums centrum.
Jag blev glad av att höra det.
Passade på att utforska andra bloggare. Många var bra, en del gav mig prestationsångest och fick mig att känna mig ointressant. men whiskeydräparen och sigge hamnade på nya favolistan.
En häger flyger över sjön och fick mig att tappa koncentrationen,jag följde den med blicken innan den försvann.
mobilen ringde, det var Anders.
Han gav mig lite stockholmsskvaller, han var smått road av att Linda Rosings ambitioner att göra alla nöjda resulterat i en kollaps, sen följde en harang och det snällaste han kallade henne var " bregottfabrikens okända talang"
Jag berättade om nästa veckas Madrid resa och Anders beklagade att jag förvandlats till en företagsbroiler men ville i vilket fall som helst följa med. San Fermín började ju den 6e, kanske kunde vi klämma in en tur till Pamplona.
Det kändes som en bra idé,Jag och Anders på tjurrusningen som på den gamla goda innan flickvän och barn. Bäst att jag håller tyst, det skulle bli ett övermäktigt arbete att lobba för en sån sak.
-Jag ska göra vad jag kan, svarade jag
.
-Det gör du bäst i för jag skämtar inte.
Anders var tvungen att sluta. Hans dejt, Andrea hade kommit. De skulle på kvarnen vilket betyder att han planerar dra hem henne eftersom han bor i närheten.
Jag öppnade en flaska rödtjut och dukade bordet med baguette,skinka och olika ostar. Det tog inte lång tid innan den var urdrucken så jag öppnade en till.
Mailet från jobbet damp ner mitt i allt trevligt, jag läste det snabbt och konstaterade att Madridresan skulle bli en snabb historia vilket gav mig ett svängrum på några dagar, Pamplonaresan blev alltmer en verklighet, dessutom hade jag ett ex som bodde utanför Madrid.
Hon heter Cornelia och jag var hennes språngbräda efter ett långt förhållande, vi dansade en olidligt varm sommar förnågra år sen innan hon träffade en amerikan som bodde därnere. vårt uppbrott var antiklimax till de tre passionerade månader vi hade. Vi tackade för tiden, utväxlade mailadresser och efter en sista puss så försvann hon från min radar. Vi har haft sporadisk mailkontakt sen dess och när jag blev far kom hennes syster med en bukett blommor.
Inga nyheter på transfermarknaden. Det ryktades om Torres och Shaun Wright-Phillips, men inget har bekrätfas. Antar att minuset på karmakontot inte blivit mindre.
Jag slänger iväg ett mail till José som bor i San Sebastian och berättar att jag kommer nästa vecka och att hans närvaro är önskad på el Castillo.( måtte han inte ringa hem, glömde att tillägga ett clandesto och några sectreto i mailet)
Bertils Chryslers voyager rullar in på allén, hellyset får bilen att se ut som en undervattensfarkost. jag går in i huset och sätter på radion och inväntar deras ankomst.
Kommentarer
Trackback
