larstomlov

Någonting surrar här i Wedins hus, Det  blir starkare periodvis för att försvinna en stund för att sedan återkomma. Det är inte mitt hus så det vore oartigt att  kolla och eventuellt åtgärda.
Wedins hus består av två rum och kök på nedre plan, sovrummet ligger på övervåningen där fönstren är vända mot sjön.
väggarna går i greklandsblått och vitt och överallt bokhyllor fyllda med böcker. Han är en intressant man Wedin, det finns inget som röjer vad han arbetar/arbetat med och han själv säger inget.
Jag gissar på sjöman eller  lärare

Jag fastnade för " Genom asiens öknar, forskning och äfentyr", "tusen mil på okända vägar"  och " Tibetanska äfventyr av Sven Hedin , ni vet han svensken som for till Gobi öknen för att fylla de vita fläckarna på världskartan, men som  hamnade i  långt  mycket värre turer  än just kartriktning, Han blev  väldigt  politisk inkorrekt efter nazisternas fall eftersom han var öppet nazistvänlig och stor anhängare till rasbiologin. Han  blev förpassad till glömskans allé och hans insats för  den västerlänska  vetgirigheten att kartlägga den okända världen slängdes på historiens soptipp- I det stora hela var Sven Hedin en tragisk figur,men när halva sverige vände sina kappor  efter de allierades segrar och  förträngde den vurm de haft för den tyska kulturen och allt Naziprål så stod Sven fast vid de ideal han trodde på.

Jag gillar att vara här i Wedins hus, jag skulle på nått sätt vilja kunna förmedla den inpyrda doften av  kokkaffe  och  gamla böcker och  det finns inte  ett  hörn  av detta rum som undgår solen.
Wedin själv är fortfarande ute med sin båt, bara gud vet vad han gör ute så länge,men än så länge har jag inte hört några explosioner,så hans utflykt handlar inte om ålfiske med dynamex.

Nu står min kvinna i dörröppningen och undrar om jag vill komma och fika. Hon r inte arg längre.
Den nedgående solen får hennes klänning att se ut som en tunn slöja över hennes kropp, jag kom på mig själv att upptäcka min kvinna igen- Gud vad vacker hon är!!!
För en kort sekund liknar hon en kvinna jag sett på ett foto i en indianbok. det var shoshone hövdingen running bulls tillfångatagna dotter  och blicken som sa till de vita- att mig, kan ni aldrig kuva. mIn kvinna har något starkt okuvligt i sig, något vilt jag aldrig kommer åt, något som bara är hennes och som kommer att förbli så.
Tänk om hon visste hur mycket jag älskar henne
Jag vet, förmodligen har jag fått en överdos av vacker natur, man blir såhär sölig i hjärtat då.

-Lasse, kom nu. theét kallnar.