Sonic Wind
Helgen hade varit fantastisk, mitt överskott på ledig tid firade jag i London, på stamford bridge när chelsea säkrade ligatiteln genom att enkelt spela ut Mapå U med 3-0. Joe Coles 2-0 mål var matchens delikatess.
Resten av natten gick åt till hysteriskt festande med Bruce the readhead,longcoat & compani och på planet hem så skakade min kropp som ett löv i höststorm.
Jag var osäker redan då om jag skulle klara av en koncert med Calexico, kroppen sa ju blankt nej, Matilde tyckte att jag skulle sluta tramsa och komma hem till kärnfamiljen. Dottern hade varit förskräcklig i min frånvaro, letat efter mig på mornarna, tagit på sig skor och öppnat dörren och argt pekat utåt och sagt pappa.
Givetvis fick jag dåligt samvete, men ändå skadan av ett par timmar extra frånvaro kan nog mätas i nano, jag bestämd emig för att sluta på en bar¨på Katarina bangata.
Anders, Olle Robert med flickvän och kompis satt redan där när jag kom, de hade värmt upp under hela dagen och det behövdes bara en 6 a Talisker för att upopdatera kroppen om det aktuella läget.
Anders är nyfrälst Calexico fan, jag och Robert har sett dem några gånger, b l a den legendariska spelningenpå kägelbanan då de tryckte in ett komplett mariachiband förutom de själva och spelet vett och sans ur den församlade publiken, andra spelningen på china var därför ett antiklimax eftersom China har sittplatser till en musik som kräver utrymme åt en lyckligt gungande kropp.
Flickvännen presenterade sig som Johanna, en pageklippt blondin som studerade konst, hon var saklig och bildad, hade aldrig sett Calexico men älskade hela albumet black light.
efter några 6 or Talisker till så bestämde vi oss för att till Berns, Robert var skeptisk till stället men jag lugnade honom, det är riktigt snyggt där och skulle säkert passa till en koncert som denna.När vi kom dit insåg vi att vi skulle få frontrowseatings. och kvällen blev bara bättre efter det.
Iron & Wine startade med soft countryinfluerad rock, visste inte så mycket om han/dom innan förutom att han har kultstatus i staterna, hans sånger var bra komponerade och trevliga men de saknade vitalitet, under koncerten så byttes calexico och iron&wine medlemmar plats med varandra och de hela började likna ett jammande kompsar emellan vilket bidrog mycket till att trivseln höjdes.....
Calexico började med att spela låtar från den nya skivan istället för att låta oss njuta av de gamla, mine & yours är givetvis en höjdare men man saknar iallafall trumpeterna och den lite kontrollerat opolerade mariachimusiken.
Sonic wind var iallafall den som satte mig i trans, den nya versionen av en av deras bästa sånger var så ren och snygg att vartenda hårstrå stod givakt, Anders såg missnöjd ut, pageblondinen diskuterade det konstnärliga med robert som tycktes ångra att han tog med henne.
Sen kom kvällens höjdpunkt . Från ingenstans kom Mariachimusikens richard gere med munspel och gitarr och genom berns salonger ljöd hans stepp och hans unika hästljud mellan sångerna, en trumpet på parkett förhöjde upplevelse och när han sjöng"romper mi corazon,bota lo con basuras" visste jag vem jag skulle googla när jag kom hem.
han sjöng roka med resten och han gjorde det så bra att man nästan inte saknade amparo sanchez röst.
Dunger klev sedan upp på scenen sjöng och spelade med sin akompisar i Calexico och han gjorde det riktigt bra.
koncertens höjdpunkt blev dock crystal frontier, den fick även de mest tveksamma att bli frälsta och vid detta laget hade jag glömt att jag hade både öl o virre kvar......
lycklig åkte jag hem.
lycklig la jag mig brevid min kvinna
och väckte henne
bara såsom en supporter vars lag har säkrat ligat guldet
och sedan varit på en underbar koncert kan göra...
gissa om hon blev lycklig
Resten av natten gick åt till hysteriskt festande med Bruce the readhead,longcoat & compani och på planet hem så skakade min kropp som ett löv i höststorm.
Jag var osäker redan då om jag skulle klara av en koncert med Calexico, kroppen sa ju blankt nej, Matilde tyckte att jag skulle sluta tramsa och komma hem till kärnfamiljen. Dottern hade varit förskräcklig i min frånvaro, letat efter mig på mornarna, tagit på sig skor och öppnat dörren och argt pekat utåt och sagt pappa.
Givetvis fick jag dåligt samvete, men ändå skadan av ett par timmar extra frånvaro kan nog mätas i nano, jag bestämd emig för att sluta på en bar¨på Katarina bangata.
Anders, Olle Robert med flickvän och kompis satt redan där när jag kom, de hade värmt upp under hela dagen och det behövdes bara en 6 a Talisker för att upopdatera kroppen om det aktuella läget.
Anders är nyfrälst Calexico fan, jag och Robert har sett dem några gånger, b l a den legendariska spelningenpå kägelbanan då de tryckte in ett komplett mariachiband förutom de själva och spelet vett och sans ur den församlade publiken, andra spelningen på china var därför ett antiklimax eftersom China har sittplatser till en musik som kräver utrymme åt en lyckligt gungande kropp.
Flickvännen presenterade sig som Johanna, en pageklippt blondin som studerade konst, hon var saklig och bildad, hade aldrig sett Calexico men älskade hela albumet black light.
efter några 6 or Talisker till så bestämde vi oss för att till Berns, Robert var skeptisk till stället men jag lugnade honom, det är riktigt snyggt där och skulle säkert passa till en koncert som denna.När vi kom dit insåg vi att vi skulle få frontrowseatings. och kvällen blev bara bättre efter det.
Iron & Wine startade med soft countryinfluerad rock, visste inte så mycket om han/dom innan förutom att han har kultstatus i staterna, hans sånger var bra komponerade och trevliga men de saknade vitalitet, under koncerten så byttes calexico och iron&wine medlemmar plats med varandra och de hela började likna ett jammande kompsar emellan vilket bidrog mycket till att trivseln höjdes.....
Calexico började med att spela låtar från den nya skivan istället för att låta oss njuta av de gamla, mine & yours är givetvis en höjdare men man saknar iallafall trumpeterna och den lite kontrollerat opolerade mariachimusiken.
Sonic wind var iallafall den som satte mig i trans, den nya versionen av en av deras bästa sånger var så ren och snygg att vartenda hårstrå stod givakt, Anders såg missnöjd ut, pageblondinen diskuterade det konstnärliga med robert som tycktes ångra att han tog med henne.
Sen kom kvällens höjdpunkt . Från ingenstans kom Mariachimusikens richard gere med munspel och gitarr och genom berns salonger ljöd hans stepp och hans unika hästljud mellan sångerna, en trumpet på parkett förhöjde upplevelse och när han sjöng"romper mi corazon,bota lo con basuras" visste jag vem jag skulle googla när jag kom hem.
han sjöng roka med resten och han gjorde det så bra att man nästan inte saknade amparo sanchez röst.
Dunger klev sedan upp på scenen sjöng och spelade med sin akompisar i Calexico och han gjorde det riktigt bra.
koncertens höjdpunkt blev dock crystal frontier, den fick även de mest tveksamma att bli frälsta och vid detta laget hade jag glömt att jag hade både öl o virre kvar......
lycklig åkte jag hem.
lycklig la jag mig brevid min kvinna
och väckte henne
bara såsom en supporter vars lag har säkrat ligat guldet
och sedan varit på en underbar koncert kan göra...
gissa om hon blev lycklig
Kommentarer
Trackback
