larstomlov

Ibland, bör en man hålla sina dagdrömmar för sig själv. speciellt då han på ett pojkvasker vis blir så uppfylld av den att det lyser i ögonen att just denna dagdröm inte har något som helst förankring i verkligheten.

SCEN 1 Det äkta paret s sovrum, precis efter tandborstning men innan godnatt kelet. Parets barn sover sött

Mannen :  Vet du vad jag fantiserade om idag ?

Kvinnan: Hoppas att det var om något bra

Mannen: Jag drömde om att de skulle sparka mig från jobbet för att jag tog en rövare och gick tidigt med massor  arbete kvar att göra.

kvinnan : Låter ganska troligt  ( I en ganska ointresserad ton )

Mannen : Vet du vad jag  tänkte då ?

Kvinnan:  Näää

Mannen  Att vi skulle sälja lägenheten och åka jorden runt för pengarna, du,jag dottern som en treenighet på exotiska platser med intressanta människor. Och när vi har tröttnat på det  öppna ett hostal, du i köket jag  ,guide som tar  turister på rundvandringar.

Kvinnan : Så vi skulle bara lämna allt det här ? Dagisplats till dottern, ett bra arbete, mitt  arbete som väntar på mig trots snart ett års  föräldraledighet, våra vänner.

Mannen : Men vänner, det hittar vi nya. och det finns ju internet så helt bruten blir ju inte kontakten.

Kvinnan : Ibland  förstår jag mig inte på dig, det värsta är att jag  tror att du någonstans i ditt  bohemhjärta menar allvar

Mannen: Vad skulle vara så farligt om jag vore allvarlig ?

Kvinnan: Precis allt, man gör inte så, människan behöver rötter, utan dom är  vi som  pollen som bara flyger omkring utan mål.

Mannen i vädjande ton till sin kvinna

-Älskling, varför inte leva ? bryta upp   och se  vad  vart  livet tar oss ?

Kvinnan i samma vädjande ton

-Älskling, om du inte trivs med arbetet så säg upp dig, om du inte trivs med livet lämna oss, om du inte trivs med dig själv , gör något drastiskt: men  skräm inte mig med  några dagdrömmar för att du skippat en halv arbetsdag och tagit  en välförtjänt  paus för att vara med dig själv.
klarar du inte av det så ska  du kanske inte smita någon mer gång.

 Mannen inser att han besegrad, av förnuftet av alla saker. han förväntade sig att kvinnan han älskar skulle drömma med honom .men kvinnor fungerar inte så, de fungerar och det är därför de alltid besegrar hopplösa romantiska drömmar om att dra iväg och ta dagen som den kommer. De är realister som uppskattar att deras män tar sig tid till dem någon gång , något som visar att förhållandet fortfarande är vid liv.

-Vet du, säger mannen tyst  innan han släcker lampan  på sin sida .
-Nej, svarar kvinnan.
- Det är tur att  jag har dig.
- Sov nu romatiska fjolla, du ska upp om fem timmar.

Överallt ser man naturens förberedelser inför hösten. Färgerna i lövkronorna ser ut att vara målade av en absinthgalen surrealist, vinden tar med löven och låter dansa runt benen som barn påmidsommar, och ljuset ser ibland ut att vara brutet/splittrat när det faller över hustaken.

Det känns som  sensommaren gjorde sitt sista glädjesprång idag, och det tog med sig mig i farten. Jag  tvingade mig att sluta tidigt idag.
Allt det som förväntades  bli uträttad av mig lades åt sidan, ville inte missa en sekund av denna dag. jag skrev en post-it lapp på avdelningschefens bord.

VÅGA LEVA!!
Gone fishing

er ödmjuke brolier L Tomlov

Jag var för glad och uppfylld av liv för att försöka hitta på  en vit lögn  rörande min arbetsflykt. " Vill de sparka mig för detta, så varsegod, jag blev  isåfall sparkad medans jag fortfarande hade blod i ådrorna,"

Blev glad över tanken att de kanske sparkade mig för att jag drog efter lunch, tillsammans skulle de bygga en bild av mig som  en solospelare inte en lagspelare, en risk, och efter utvärderingen i fredags skulle de känna sig mindre dåliga av att entlediga mig från mitt arbete.
Jag spann vidare på detta i hissen ner, målade bilder av en glad Matilde som såg fram emot att ha mig hemma och kunna njuta av  ett kärleksfullt familjeliv.
sedan skulle vi sälja lägenheten och dra jorden runt med vår dotter, träffa intressanta människor, besöka magiska platser  för att till sist slå oss ner, öppna ett litet hotell som man kunde göra utflykter/trekking från.

mobilen ringde när jag stod på torget vid slussen, jag  skulle just sätta tänderna  i en strömingsrulle med mos.
Det var avdelningschefen, han förstod inte varför jag skulle ut och fiska på en Måndag-Jag antar att det var för mycket begärt att en formalinfylld vaxdocka skulle fatta metaforen i gone fishing. - Jag kommer imorgon, svarade jag. " idag får jag inget gjort "
Till min förvåning köpte han argumentet, " Kom imorrn Lasse, det blir säkert bättre så"
Det var vänlighet som dödade min dagdröm om ett nytt friare liv. Ren och skär empati från en kollega som förstod att man ibland måste ta en timeout. " Otroligt !!!!! "  utbrast jag  och log åt  mannen som jag delade bord med.

Resten av dagen gick jag bara omkring, jag fann ett antikvariat som jag inte sett innan. Handlade John Steinbecks " Riddarna runt dannys bord" tog sedan färjan över till gröna lund och fortsatte ut till blockhusudden och trängdes med gässen  som inte ville dela med sig av  sin gräsmatta.
På Cafét tog jag en underbar kopp kaffe med sveriges största kanelbulle, satt där några timmar och blickade ut över vattnet och läste boken jag köpt.
avslutningsvis åkte jag till saluhallen på hötorget och köpte  mat till mig och matilde. och när jag kom hem
så visste hon redan vad jag gjort eftersom hon ringt till arbetet,men hon ringde inte upp mig för att  hon antog att hade jag velat njuta tillsammans  så hade jag ringt.

Jag  gav den förädralediga halvan av familjen ledigt resten av eftermiddagen och ställde mig och lagade mat med vår dotter, som visserligen kan stå, peka,kasta saker men som står helt oförstående till hur man komponerar en maträtt.
Väl tillbaka hade matilde köpt en  klassisk CD, så vi stängde tvn, tände ljus och lät musiken fylla våra sinnen likt maten som fyllde våra kroppar.
Vi brydde oss inte om att plocka in tallrikarna utan bara låg där, nöjda , mätta, lyckliga.

 .

Det hände en fredagseftermiddag på ett kontor i centrala stockholm, en  avdelningschef  som vi kan kalla  för  Fredde kallade in  undersåten Lars  Tomlov  till sitt kontor. Mannen i fråga stod i full färd med att avsluta arbetsveckan och uppfylla sitt löfte till sin lilla familj.  Just denna eftermiddag var det  tänkt att de skulle till Eriksdal och bada.
Av detta blev det intet, utvärderingen kunde inte vänta. den var viktig sa Fredde och då var det bara för lasse tomlov att följa med in.

Fredde gick igenom de projekt som Tomlov hade utfört, han berömde Madrid och han berömde  New York  men det var något som hade gnagt i Fredde alltsedan Tomlov hade anlänt till byrån.
-Ja, vi anser att prydlighet och korrekthet är något  av ett minimikrav  för våra anställda. du t e x  ansluter inte till After Work ölen, du bär inte slips något som  mina överordnade kommenterat.
Har du något speciell anledning till att inte använda slips och falla in under det innan nämda beskrivningen av korrekthet och prydlighet ?
Lasse Tomlov såg på fredde med förvånad min, skulle detta vara andledningen till att utvärderingen inte kunde vänta, för att han inte bar slips, det  var som ett skämt utom det att fredde inte log. dessutom så irriterade Tomlov sig på att  fredde var yngre men försökte svänga till sig med en svenska som hörde hemma i det förgångna.
-Du glömde mössan?
-Vad? svarade Fredde förvånat.
-Ja den vi ska ha på oss så vi kan ta av oss den när vi pratar med överordnade, den  mössan.
-Nu förstår jag inte riktigt, fredde var inte beredd på denna vändning.
-Jag trodde detta skulle gälla min  arbetsinsats, inte  mina val  av kläder, svarade lasse tomlov behärskat.
- Men det är ju en del av helhetsintrycket, är det ett problem för dig om du skulle ta på  dig en slips o kavaj varje dag  när du  är här och arbetar under oss?
- Så  du menar, att jag skulle bli en bättre arbetare om jag satte på mig slips varje dag  och  använde kavaj lite oftare?
-Men  det var inte så jag menade,  det jag menar är att vi dagligen  kommer i kontakt med folk utifrån och det gäller att  möta deras  förväntningar när det kommer till affärer  på  denna nivå.

Lasse tomlov trodde inte  sina öron.
- Vet du, svarade tomlov, jag ska låtsas om att denna  utvärdering inte ägt rum. Sådana här jönserier har jag inte tid med, jag har en familj att möta och jag är redan en kvart försenad. Kanske fungerar dina teorier om ledarskap på Lundsberg( Lasse tomlov visste att han gått där) men här i den riktiga  världen där tar varje människa  beslutet om  sin klädsel för givet att  det är dennes val, inte ett tvång.

-Jag kommer att  rapportera detta, det vet du va ? sa Fredde i ett försök att skrämma Lasse  Tomlov
.
-Glöm inte slipsen  när du gör det, för utan den så vore du som vilken nolla som helst, och du får gärna visa mig en företagspolicy  som föreskriver slips  och kavaj  varje dag.

Lasse Tomlov hade lust att stoppa freddes slips i munnen,en sten med rep runt hans fot och hiva iväg snorungen med en katapult som används på hangarfartyg,  riktad mot bonnierhuset.

Han stängde inte dörren när han gick utan bara fortsatte ut där hans livs kärlek o barn väntade påhonom.
Hon kysste han ömt och frågae hur dagen varit.

-Från broilerfabriken intet  nytt.

Så var vi där, 6 broilers som kamoflerat sig till  djurgårdare.  När  klacken  värmde upp  kom  pluntorna  fram, de skickades mellan oss och delades med andra djurgårdsfan.
Jag var mest intresserad av att se skandalbacken Elanga, hans skandaler har underhållit mig de sista veckorna, speciellt den efter matchen mot Thun då han helt utan självdistan och efter att ha  varit skyldig till 2 baklängesmål  kommentera sina medspelares insats och såga dom längs anklarna- Det var rörande på något sät t  att läsa det, men  rörande på en tragikomisk nivå.Här i stockholm är   han inte  uppskattad och det visar vissa plakat.

Matte O ( som jag kallade efter di  Matteo/ chelsealegend efter några öl) låter alla veta att jag är ett  chelseafan,ber mig att visa mina CFC tattueringar för våra grannar.
Jag blir kompis med en sympatisk man i 40 års åldern som har Tottenham som favoritlag i england, vi diskuterar om allt fram till startsignalen  då han började skandera med de andra på vår sida.


Efter en stund kan jag inte hålla mig, båda lagen turas om i felpass, dålig bollmottagning och krossbollar som inte leder till nått, Sidleds andersson är värst och jag blir inte imponerad av T Hysén , han liknar mest en vattenbärare på  ett  IFK mittfält/ i england skulle det motsvaras av en defensiv mittfältare i  lånbollarnas  mecka, dv s nottingham forest.
Jag  utbrister ett, " men va faaaaan" när den sjuttonde krossbollen  fastnar  i Malmös mittförsvar.  En madelenekopia vänder sig och hyschar,jag står  trots allt i diehardfansens hörn.
en minut efter  lyckas jonson ta emot en boll  o skicka in 1-0.

äääääääässsssäääääm guuuuuuuulllllld äääääässssssssssäääääääm guld skanderas det.
jag skakar uppgivet på huvudet över det som ska vara  sveriges bästa lag. jag förstår allt bättre varför svenska lag inte lyckas i europa.

resten av matchen blir en pina, och när slutsignalen ljöd stod jag redan vid utgången efter ett snabbt farväl till de andra.
Jag har fått mina farhågor om svensk fotboll besannade, detta var outhärdligt, kan jag ringa amnesty eller avlägga en rapport att  en masspsykos drabbat svea rike och som tvingar  ett tiotal tusen männsikor  att  uppskatta  den  underhållning som de bjuds på, är inte det farligt nära tortyr?
De skulle kunna få  sportslig asyl i england, spanien eller italien som vet  vad  konceptet  underhållande fotboll innebär.


Idag  var alla Difare rödögda, bakfulla  och sega. I personalrummet ber de mig kommentera matchen.
jag svarade lakoniskt."vilken match?, vad det än var vi såg igår så var det  inte fotboll, snälla låt mig slippa att följa med någon mer gång, jag  står inet ut med att se svenska lag misshandla allt vad  fotboll heter."

De skrattar högt och ber mig berätta när jag såg Chelsea sista gången" på stamford "svarade jag
när barcelona var på besök.
jag vann den diskussionen men jag hade gärna sagt att svensk fotboll är bättre än vad jag trodde men dessvärre är den istället  sämre än jag fruktat.  Allsvenskan är det U-land där de håller till.
andra länder prioriterar underhållning men här får man en plats i startelvan om man orkar sprinag i 90 minuter.

Jag ska skölja ner den bittra eftersmak  pryobesöket på en svensk arena gav mig med  CL-fotboll. Chelsea möter chippens anderlecht.
dessutom kan jag fira att jag fått mina reservationer bekräftade.  Chelsea-West Ham, Chelsea-ManU. Chelsea-Real Betis(CL) Chelsea-Aston Villa, Man U - Chelsea.
och då är inte vår turnén inräknad.

walking in chelsea wonderland
never to end
walking in chelsea wonderland
now and forever

keep the blue flag flying high!!!

En gång per vecka ändrar brolierklubben på min arbetsplats skepnad,bort åker biznizfodralet,slipsen göms undan och  det vanliga efterhelgsnacket är utbytt.
Det är blåränder på helakontoret, halsdukar som hängs över kuberna,Blåjeans och matchtröja  är det som gäller, ölen öppnas redan klockan14 då måndag av tradition är en väldigt lugn dag,  de få skåningara flyr fältet med varierande ursäkter. avdelningschefen ser mellan alla fingrar han har, han vet att öppnar han munnen så får han alfahanarna från brolierklubben på sig( han bekände på en företagsfest att han var bajenfan )
Idag har de dagen till äran de regerande mästarna på besök  och  de skåningar som arbetar här och som inte lyckats leverera en ursäkt  som ta dem från detta plan får utstå gliringar av det grövre slaget.

Jag själv är inget undantag, men de vet  vartjag står. Svensk fotboll är fullständigt ointressant för mig.
- öhh, Lasse, är inte djurgååårrrn det bästa laget i sverige ?
-öööhh, de hade kunnat vara bästa lag i sydostossetien,jag skiter i vilket.

-men öhhh, om du  hade en biljett skulle du följa med då?
-Skulle aldrig betala för att se svensk fotboll, möjligtvis Proletären FF eller  GAIS för då ingår en korv.

Matte A, ledaren för brolierklubben kommer fram och dunkar mig i ryggen, nyper mina kinder och säger med  ölandedräkt.
-Du  Lasse, du ska inte vara så negativ. i sin innerficka halar han fram en matchbiljett  som han lägger framför mig." ikväll ska du vara en av  grabbarna"
Dådet verkar ha planerats närjag var iN Y  för  Klausters kom med en djurgårds munkjacka, halsduk och keps.
-Kom igen! följ med  du har nobbar våra fredagsträffar, du kommer inte på seglngen och är inte med på några aktiviteter .

-Ja, ok ...jag följer med, ska bara skriva klart USA rapporten

De highfivar sinsemellan

Jag får veta per telefon att Matilde inte alls gillar mitt  upptåg, hon ber mg att vara tyst när jag kommer hem.

Antar att  det  här är ett avsnitt där det står  fortsättning följer på.

Tompa har tagit taxi härifrån, nöjd med 0-0 mot Pool och ett spurs som var närmast segern. Själv kunde jag inte sluta beundra  jeremy  jenas , vilket  kap att få honom till talangfullt Spurs, men i dagsläget har han tagit ett steg uppåt när han lämnade det ständigt underpresterande Newcastle.
Chelsea vann sin match mot Sunderland  med 2-0 efter ett mål av  en av mina favoriter Geremi. Tipskupongen visar 11 rätt men jag har inte orkat kolla om det gav något.

Jag satte mig här  med ett stort glas Jura , Bob Dylans album o´mercy kröner denna natt med sin underbara lyrik.
Den tar mig tillbaka till den tiden då jag och matilde var nykära,  då vi på en smal madrass  lyssnade på   musiken med öppet fönster i en sommar som aldrig tycktes vilja ta slut.
Utanför kom och gick dagarna men vi brydde oss inte- Vi var varandras universum.vi  var här, nära och nakna och inget spelade egentligen någon roll.

Nu har vi dubbelsäng och tid och ligga kvar ( sundström ripoff Amors pilar )

Jag saknar min lilla familj så att det värker. 3 veckor i satans tjänst   för att sen komma hem till ett tomt  hem.
Det är lätt  att  bli såsig i hjärtat med whiskey, jetlag och nostalgimusik.
nu fattas bara regnet och blåsten för att  jag ska få mitt egna lassetomlov blues.

god natt

Jag tycker priset  för dagens roligaste uttalande  utan konkurrens går till Tiina  Rosenberg och hennes " Om en kvinna ligger med en man är hon en könsförrädare"
Sen kallar hon en partikamrat för rasist när hon inte lyckas uttala Devrim mavi korrekt.

Vem har sagt att  kvinnor inte kan samarbeta ?


I´ll get me coat

  Jag vaknade på Castor hotell/ new york när nyheten om  New Orleans kablades ut.
Mitt i  världens rikaste land med världens starkaste armé och förmodligen världens mest enfaldiga president har ett  varigt sår öppnat sig och blottlagt hur liten människan är när moder jord är på krigsstigen.

Amerikaner jag pratde med förstod inte hur dett a kunde hända, i deras land men så kom andra nyheter, det federala stödet  till  preventiva katastrofåtgärder hade dått sina anslag nedskurna till hälften i vissa fall, i fattiga Louisiana kan inga  megastora företag gå in med sponsring som de gör i florida och texas. Underhållet till dammarna var eftersatt och var säkert  en bidragande orsak till att de brast . vilket land regering leker så med sina medborgares liv?
för mig är det ofattbart.

Jag letade i de stora tidningarna efter  åsikter som skilde sig från  den stora strömmen och fann Roy Stumer som skrev att han räknat dagarna till att en katastrof av denna .
"Tecknen har funnits där  hela tiden, med en golfström som blivit 1.5 grader varmare för varje år och ett USA som vägrar att ändra livsstil var detta  bound  to happen"

Jag vill inte gå så långt att ge amerikanerna  skulden för  katrina, men  att ett land straffas avnaturen så hårt  och blottar så stora fel  som den gjorde har för mig ett symboliskt värde.
Att det händer i new orleans där segregeringen fortfarande är en del av de svartas vardag, fattigdomen och uppgivenheten är större än på andra håll i USA  och att det var samma uppgivna svarta amerikaner som fick sina hem dränkta  och  inte kunde ta sig därifrån,samma  svarta amerikaner som  plundrar  i sin jakt för rent vatten , samma svarta amerikaner som beväpnar sig till tänderna och belägrar  sin stad   i enlighet med principen  den starkes rätt.
Den federala regeingens svar är lika svårt att förstå  som processen som ledde fram till beslutet att skicka nationalgardet och Irakveteraner till området.
Ordning framför evakuering ,respekt  för lagen framför  lindra människors lidande. vapen vapen och ännu mer av den starkes rätt.
Och ännu fler döda och ännu mer dödande och ännu mer av lidande.
( en amerikan säger med  ursäktande  ton" vi är dömda att  repetera våra misstag för att vi helt enkelt inte fattar att universum inte är USA )


Jag hoppas att de lär sig av detta och ställer de rätta frågorna till sig själva när de rannsakar sig.
och mina kondeleanser till Kelly Rodrigez  och Sam  Gordenstone som inte överlevde.

Vila i frid vänner.

Det känns som en western. Jag ,Mattis och Anders äter frukost på blå  myggan i en by vars namn inte finns på kartan. Gästerna är en brokig samling individer som likt drivved flutit upp på en strand, i ena hörnet sitter tradarchaffisarna med  familysize portioner av sina frukostar, i borden brevid tjattrar hororna på diverse språk, de dricker kaffe räknar pengar raggar lite på chaffisarna och ibland ler de mot oss...hit har inte rökförbudet nått, eller regnet,eller något annat av värde på en lång tid, det här är nowhere, ett varmt,sterilt nowhere där folk stannar upp en stund i för att sedan återvända till sina liv.


-Jag mår illa,säger en blek Mattis.
vi tror honom inte,han vill bara inte köra.
-kan vi inte dra lott om vem som ska köra?, säger han i ett försök att försöka ändra den förutbestämda körordningen.
Anders och jag var förberedda på detta. Jag tar fram en kvarting vodka ur innefickan. Tar några stora djupa klunkaroch lämnar över flaskan till Anders som sveper resten i ett svep.
Mattis suckar
-Fan va osjyssta ni är.
jag drar fram en flaska gin som jag späder ut kaffet med, Anders gör likadant, servitriserna  ser oss dricka,men bryr sig inte. bartendern kommer fram och säger att vi gärna får dricka men att vi ska göra det i hans bar.
Mattis går undan för att ringa sin flickvän i sverige, han har bett henne att komma till pamplona imorgon,men hon är både vegetarian och djurvän.

jag och anders flyttar oss till baren,vi vet av gammal vana att det kommer att dröja ett tag innan han  blir klar. vi beställer in öl och whiskey i shotglas, bartendern bjuder oss på cigg, vi tar emot dem.
Byn heter Nito.förklarar bartendern.själv är han född här men bodde väldigt många år i LaCoruña,men återvände när hans far  inte kunde ta hand om Mosqito Azul. Han hatar det centrala spanien..dåliga vägar, ont om vatten , gott om  inskränkta männskoroch fula kvinnor.
-När jag har pengar går jag till mina små damer därborta, säger han och pekar på de prostituerade i  hörnet, de vinkar när han pekar, och återgår snabbt till sitt tjatter.

I en halvtimme sitter med bartendern och småpratar. det kommer och går folk hela tiden, solen stiger allt högre upp. Mattis kommerin, han har väntat i bilen och trott att vi skulle komma efter honom.
Vi utbyter adresser med bartender och tar farväl, i caben vi hyrt hittar jag en sak på golvet, det visar sig vara ett bord man kan dra upp, vi blev så glada över upptäckte att vi tog en snabbis in till el supermercado och köpte det lokala vinet, gin , serranoskinka och lite annat smått och gått.
mattis suckar djupt närvi kommer ut med fyllda påsar men blir på bättre humör när han ser  att vi köpt chilicheesesnacks till
-43 mil kvar, det verkar som jag får köra resten av vägen.
vi här bak instämmer. skålar för tjurrusnigen,baskerna och det ljuva livet

Vi sätter oss upp på kanten,
-Mot pamplona, arrrrrrribaaaaaaaaa!!!!!!!!!!

Egentligen  skriver jag detta inlägg för att se att det går att skriva från spanien. Vilket det mycket riktigt gör, det förra inlägget blev publicerat.

Mattis väckte mig, han hade inte kolla mailen. Han och Anders  satt på en uteservering och på rösten kunde man höra att han var på lyset. Jag tackar snäsigt att han just förstört min sömn,han skrattar och lägger på.

Rummet ligger  på solsidan, och värmen har förvandlat det till en subtropisk zon, jag svettas floder och den vila jag trodde att jag skulle få blev istället en orolig sömn med konstiga drömmar där Gerrard vägrar spela om jag finns i publiken.
Jag tror att det var ett meddelande från mitt undermedvetna att det är dags för mig att förnya mitt engelska medlemskap.

Om drömmen vore sann, skulle jag lösa säsongsbiljett...allt för att slippa se han spela i en blå tröja   på  Stamford bridge.


Jag kollar på klockan, snart är det möte. dags att hoppa in i duschen. Måtte affären avslutas ikväll.
I mina fantasier befinner jag mig redan  springande framför en tjur i ett morgonkallt Pamplona

Madrid lägger ner,ger upp inför värmen och tar siesta. Mötet som jag trodde skulle ske när jag kom är inte inte planerat föränn kl 18, det ger mig ett  par timmar att utforska staden. Jag har varit här förr  men har bara minnen av en matförgiftning som tvingade mig ligga ner i  en säng  på ett skabbigt hotell.
Mitt hotell ligger mitt i smeten, 100 meter från kontoret jag ska till i kväll, jag ser P del sol från mitt fönster.
jag ordnade så att min medhavda laptop fungerade och valde sen att bege mig ut.En bartender med sydamerikansk brytning  rekomenderade casa domingo som låg ett par kvarter bort.

Värmen är verkligen annorlunda här i Madrid, den är torr och död på nått sätt och den gör att jag bara hinner ett femtiotal meter innan jag badar  i min egen svett. Jag skyndar på för att nå Casa Domingo som välkomnar mig med en uringul skylt med röda bokstäver. Det är svalt och skönt därinne varvid jag sätter mig vid närmsta bord och beställer in en öl och G&T med vatten.

Mina blå ögon avslöjar mig, de låter mig inte ha bordet utan sätter mig lite lälngre in, brevid en turistande amerikansk familj. Jag kontrar med att fråga varför jag inte får sitta där jag vill på spanska utan brytning.
sådana är reglerna, förklarar han nonchalant.
Bordet jag fick var inte lika som det innan, det är varmare i detta rum och dessutom tog det tre sekunder för mig innan jag blev irriterad på den amerikanska famijen i bordet brevid.
-I waaaaana buuuuuuuuurrrgeeeeeeeeeeer, klagar deras tonårsdotter, MCDonald is not far away, daddy, let´s go there.
de två sönerna leker med tapasräkorna, vägrar att smaka. stämmer in i storasysterns klagosång.

åka till ett annat land för att äta sin egen mat?? vilka puckon. jag sveper G&T n, beställer in räkor i vitlökssås, skinka i örtsås med melon(jamon aragon) papa bravas. och kyckling i tomatsås o chili,(pollo picante) en dubbel G&T och en pannacotta till efterrätt.

Maten var god men sällskapet  kunde varit bättre, i bordet brevid pågick ett krig under hela middagen som barnen verkar gå segrande ur. förädrarna har beställt in glass för att under stress äta sin mat under bräcklig fred. McDonalds blir familjens nästa anhalt. Tonårsdottern tittar  ner i teenmagazine, pojkarna leker med glassen.
När föräldrarna ätit färdigt så reser de sig upp, ber sina barn att skynda på. De vill inte slösa sin dag på resturang. de ärju i Europa, och då finns det massor att se. Pappan frågar mig innan han går vad det finns att se
-Try the Franco mausoleum, it´s a fantastic monumet over the great spanish leader, svarade jag och log över bilden av en amerikansk familj som frågade en spanjor om vägen till mausoleet över spaniens mest hatade man

Resten av  lunchen förflöt i lugn o ro, jag beställde in en extra tapas med räkor och letade i El pais  om det stod  något om Gerrard och en eventuell flytt till  Real, det gjorde det självklart  inte. Det som händer utanför spanien händer inte alls.

Tillbaka på hotellet väntade en av spanjorerna som ingick i det företag som vi skulle göra affärer med. Hans uppgift var uppenbarligen att ta hand om mig.
När jag upptäckte  att hans engelska inte var bättre än en  nybörjares bytte vi språk. han berömde min spanska och jag svarade  med att lägag till en sydamerikansk bytning- Sånt gör spanjorer irriterade eftersom den vanlige medelrodriguez inte accepterar att majoriteten av spanskan som talas i världen talas utanför spanien.

Inte en gång nämdes den förestående affären, hans arbete var att göra mig glad  vilket han också lyckades med eftersom det visade sig att han var en trevlig prick.
Jag bad honom om en kort rast, jag hade flygit tidigt på morgonen och behövde ett par timmars vila  innan mötet.
Det var inga problem enligt honom. han skulle vänta i baren och väcka mig 45 minuter innan:jag sa till bartendern att ge honom dricka på  rumsnotan.

väl i rummet öppnade jag min mail och fick se att jag fått mail ifrån Mattis och Anders, de var här, hade precis stigit upp, de hade tagit ett sent plan igår och hamnat rakt i la dolce vida.
Adressen de gav mig var på andra sidan stan. jag svarade att jag skulle ringa när jag var färdig.

sen kastade jag mig på sängen
och somnade gott.

Min plan att gå upp tidigt för att njuta av den lilla stund av ensamhet med tidning, kaffe,solsken och radio gick om intet då Matildes väninnor alla blev på lyset och valde att sova över här. Alla fyra har baksmälla och förväntar sig uppassning. Matilde som i god Matildetraditon sov med huvudet på min rygg och resten av kroppen tätt inpå min..enmadröm för en person som jag som verkligen avskyr att sova varmt.
-jag födde ditt barn och jag tvättar dina smutsiga  kalsonger, mumlade hon  när jag  så tyst som möjligt försökte flytta henne.
så hon fick ligga kvar. Vilka uppoffringar gör man inte i kärlekens namn?


Mattis ringde med andan i halsen, han hade hört  om Madrid-gonzo-Pamplona-tjurrusnings projektet och ville  följa med.Givetvis  kunde jag inte tacka nej, att jag var tvungen att arbeta  först  var det ingen av de två som ägnade en tanke på.
problemet var att han inte fått tag i biljett imorgon  utan var tvungen att åka senare idag. Jag gav honom  adressen till två hotel nära det hotell jag skulle bo på.


Min dotter vägrar förstå att mamma är bakfull och pappa sitter i arbete. hon har satt sig i hallen och smakar på varenda sko.
Jag finner det bäst att  stilla hennes energi  genom att  ta med henne till sjön för att bada.

När vi närmade oss stockholm satt det tre mediumrare stekta homo sapiens i en toppmodern bil som inte kunde erbjuda en human tempererad zon inom dess väggar.
Jag svängde av motorvägen och körde direkt till Årsta havsbad där vi slet av kläderna och sprang nakna ut i havet denna underbara förmiddag.

När vi åkte igenom centrum så insåg jag hur mycket jag saknat stadslukten med allt vad den innebär av varm asfalt och avgaser, folk satt på uteserveringarna och drack öl, alla bekymmer  verkade bortblåsta där de passade på att njuta av livet.

Lunchen intogs på erstapaviljongen med utsikt över slussen och djurgården. Matilde drog upp mobilen innan jag hann att säga "lugn familjekväll" och bjöd in ett par av sina tjattrande väninnor( om ni läser detta, så vet ni att jag älskar er allihop, men ni kan få Jay Leno att framstå som en blyg körgosse i jämförelse med er)
Matilde hade kommit till stan i precis rätt ögonblick- dubbelavsnitt av sex& city..
-jeeeeeeeeeessssssssssusss, tänkte jag halvhögt. Måtte någon vilja umgås med mig.
Men mobilen förblev tyst. Jag förbannade mitt öde och att dra iväg med kajaken ikväll när dottern enligt överkomelse ska vara med mig vore att skjuta sg i foten.

Efter att ha hämtat upp Madrid biljetterna, fått numret till AVIS, och sigenrat mitt anställningskonrakt började hemkosmten med att vädra våra instängda överhettade lägenhet. Grannen hade vattnat tomatplantorna och kryddorna som utlovat.
Matilde drog iväg och köpte vin till tjejträffen och min dotter och jag lämnades att njuta resten av förmiddagen ensamma- Det är givetvis inga problem, vi gillar att hänga tillsammans menbilresan hade tärt på hennes batterier så leken slutade med att vi somnade i en hög pågolvet och vaknade inte föränn Matilde kom hem.

De spansktalande väninnorna kom i god tid före Sex& City och då var även mitt lugn slut. 10 dagar, jisses, 10 dagar har de varit utan varandra ändå så är det som de varit utan varandra i 1 år,minst. Jag sätter mig på balkongen för att liksom komma undan, går igenom posten med en kopp kaffe och wienerbröd.
Ana och Giaconda kommer ut, berömmer min bränna ,vill prata Parmiddagar på Möja,jag låtsas som jag  glömt det mesta av min spanska men det visar sig vara ett lönlöst motdrag,mot dessa sociala vampyrer hjälper ingetDe byter bara språk.
-Nu när du tjänar så bra, säger Giaconda. Ska ni inte leta efter ett hus eller en större lägenhet i ett bättre område?
jag var tvungen att bryta tystnaden.
-Kära Gia, började jag. Se ut över balkongen.
 jag pekar med hela handen på den rumänska familjen hade dukat till middag, de bjuder in irakierna och finnarna på bottenplan,överallt barn,mödrar och fädrar, mor och farföräldrar i en härlig symbios. Sen visar jag gia de utlänska familjerna som bor på bottenpan..där svenskarna febril försöker ordna en miniaturträdgård och gräset är klippt med millimeterprecision, har dom utnyttjat sin lilla gräsplätt till att odla grönsaker,
-Hur skulle jag vilja lämna allt det här??
Gia svarar inte, ler lite förbryllat och fyller på sitt vinglas.

Sex & City börjar och de församlade kvinnorna bänkar sig framföt Tv´n med pastasallad och ett fruktigt vittvin .

Jag verkligen avskyr den serien och speciellt huvudpersonen Carrie En 35årig kvinna som analyserar singellivet med en 14årings klarsynthet och har gett dagens i-landsproblem ett ansikte.
Resten av henens vänner knullar runt och när de inte gör det så pratar de om knullandet...herregud så ointressant!! jag står verkligen inte ut med den där serien,och  ärligt så  tror jag att kvinnorna som ockuperar vårt vardagsrum njnuter mer av varandras sällskap än vad de tycker att serien är intressant.

Jag vill gärna tro att det är så.

Jag sitter på altanen med laptopen framför mig på bordet och såg hur Matilde och vår dotter tog ett eftermiddagsbad. Jag svär över min dumhet, har ju förbrukat den  möjligheten( se föregående inlägg) min kropp bränner och ömmar hur jag än försöker.
Min dotter ler med hela ansiktet, hennes ögon avslöjar hur mycket hon  njuter. Matilde har tagit min  syssla, men jag kan inte bli sur när jag ser dem uppskatta varandras sällskap som de gör.

Stellan från jobbet ringer. undrar om mitt  upplägg inför Madrid, jag svarar jakande men ger honom en bild om hur jag ska få affären i hamn.
-Lysande!! säger Stellan med nöjd röst. Behöver du någon med dig så säg till.
-Jag lovar, säger jag med säker röst. Att jag klarar det ensam, faktum är att jag funderat lite och ni kan boka resan redan på onsdag.

-Lysande!! Säger Stickan igen. men återresan är inte bokad föränn onsdagen efter.
-Tänkte  att jag skulle hälsa  på en kompis när jag väl är där, sa jag och avslöjade mig själv.
-Bra, om du mailar eller faxar kontrakten när de är undertecknade så  behöver du inte vara på kontoret föränn Måndagen därpå,men du måste skriva under ditt anställningskontrakt innan du reser.
-Ingen fara, på tal om det. Vilken typ av anställning  är det tal om?
-Det löper året ut,  och kan förlängas ytterligare ett halår om båda parter är överrens.
- bra, svarade jag och putsade ut. ett halvår kudne jag väl stå ut med, samla pengar och sen göra sydamerika med Matilde och dotter. sista december skulle innebära ett Chile i högsommar.

- DÅ säger vi så, sa Stellan . Hämta flygbiljetterna hos Anette när du kommer  tillbaka.

vi sa adjö och kände den lilla paniken sprida sig. upplägget var ett ogenomtänkt falsarium jag hittat på i stunden. Jag hade inte ägnat den många minuter, det var Pamplona, tjurrsuningen som upptog det mesta av min tid.
jag kommer att behöva arbeta i natt.

Anders ringde lite senare. han berättade nöjt att han haft hemmamatch med hans dejt Andrea. hon hade stannat hela helgen.
han berättade lyrsik om att han sett Fear and loathing in Las Vegas inatt, han vet att  Hunter S Thompson var en av mina favoriter.
Han ville hyra en Cab och köra från Madrid till Pamplona,med min laptop och trådlösa bredband kunde vi själva utöva lite Gonzojournalistik.

Jag berättade att  jag tänkte flyga ner redan på onsdag, han blev eld och lågor. -Jag följer med!!
Det hela började urarta sig tll en grabbresa, ett stand by me-äventyr för män i 33årsåldern, jag släppte alla skuldkänslor jag hade inför min familj. de skulle klara sig utan mig


Bertil har tänt grillen, det blir korvkväll ikväll. Moster Helena för vilken jag aldrig blir äldre än en snorig 7-åring med massor av bus i kroppen beklagade att jag skulle åka så tidigt, hon trivs väldigt bra med mig och matilde och vår dotter är en ständig källa till glädje
.
-ja, du vet. kapitalet tar aldrig semester.

Solen hänger blank och vit som en nytvättad bebisstjärt med natusan olja, den svenska sommargrönskan ber om nåd för att inte brännas ut. På altanen sitter en svensk kärnfamilj och följer förloppet på termometern. när termometern stannat vid 26 bestäms det att inget skall uträttas denna dag, dottern är för ung för denna temperatur. fadern grinar illar, sol laddar hans hjärna som ger order till kroppen att aktivera sig, fiske,bad slappa på en filt nere vid sjön, men Modern säger nej,hon agerar domstol och jury påsamma gång.
-Vi kan väl spela lite kort?, säger hon i ett försök att plana ut mannens irritation.
-herregud va trist!! svarar mannen som blivit 25 år yngre på några sekunder och som i ren  trots  sätter  sig nedanför  altanen i solen.
-Men amorcito mio, säger kvinnan i ett försök att dra ur sin  man ur trotsåldern. Läs högt för mig ur hedin boken.
-Hedin är en hijo de la puta, en cabron,en tonto och en viejo con cabeza duro. Mannen tar av sig mössan och låter solen härja fritt på hans rakade huvud.
Dottern lutar sig över altankanten ser på sin pappa med kärlek-mappapappaappa, agurrr.....!!!
Fadern mjuknar något, men vägrar låta leendet segra.
-Oye mañoso/ hörrö tjurskalle. besa me/ kyss mig!!
-No!! T-shirten åker av. modern ger upp och går in i  huset.

Ett par timmar senare när solen gett  den trotsiga fadern vad han förtjänat kan man se om man passerar huset med båt en leende kvinna som smörjer in en svärande man med bränd kropp.

Det kvinnliga förnuftet firar ännu en taktisk triumf .

Vi är tillbaka från Arvika. Jag fick reprimand av semestrande tyskar när jag skulle angöra bryggan,matilde(min kvinna,sambo och livskamrat) fick en hyffsad grundbränna, sammantaget var både vädret,maten och sällskapet av ypperlig klass.

Väl här så kryllade stället av kusiner med  pojkvänner och kompisar. De tog med sig  civilisationen med allt vad det innebär. i sofforna ligger MP3 lyssnade ungdomar, Tv´n står på fast ingen tittar, överallt ungdomstidningar och vid bryggan står bergssprängaren strategiskt placerad.

Jag berättade för Matilde om Madridresan, hon ville åka hem, helst imorgon. Jag sa att Måndag vore bättre. Hon ville njuta av våra utflykter, vakna i vår säng och njuta av min mat( ja, jag är en riktig dängare i köket )

Bertil och Olov står på altanen och dricker Bowmore, detta är en herdestund för de två, ett magiskt ögonblick som de längtar efter år efter år. Jag får ett glas fyllt till bredden( min lever klarar snart inte mer semester) och börjar diskutera min bil.
Jag är en av de där männen som är i minioritet.jag gillar nämligen inte att prata motorer, prestanda . Min bil är en B M W, den tar mig från punkt A till punkt B, precis som jag planerade innan jag satte mig i bilen. det  får räcka. Det var nära att jag köpt en volvo kombi, (för svensson tyckte matilde), en Ford Focus( för dyr skatt och försäkringar,tyckte matilde) och en nissan micra(skämtar du? Lasse)
Hursomhelst så lägger jag inga värderingar i vilken bil jag vill ha. det är ett transportmedel, inget annat.
Jag nickade, och fyllde i med svar jag trodde var korrekta, trots allt jag var ju en del av deras Brödraskap nu.
Mina mostrar dök från intet, de hade två korgar fulla med kantareller, de överblickade situationen, Moster Helena  hann på en minut att skälla på alla sina tre döttrar innan hon försvann in med korgarna till köket där ja hörde hur tidningar ordnades, bergssprängare stängas av och oljud bytas  till ett stillsamt lugn förutom sprängaren på bryggan som omedelbart sänktes ned till human decibelnivå.
Ines gnällde lite på sin man Olov, det gör hon alltid, han höjer glaset till henne och skålar, hon besvarar den inte utan försvinner in och gör Helena sällskap.

Matilde kommer ut,hon har kollat på galan mot världens fattigdom. Här var vi tvungen att byta språk, vissa saker ska inte man diskutera över ritualvirren.

Jag anser att det är en bra gala, det är på tiden att det görs något. Det som inte de deltagande vet är förmodligen inte tänkt på är att om världen ska ta ett steg mot rättvisa  så måste  det västerlänska välståndet minskas, det betyder inskränkningar i deras VIP liv,  att de kanske måste  låta privatjeten  stå, att  flyga reguljärt och åka kommunalt, vidare måste de/ vi förbättra våran kost så att kostnadseffektiva alternativ går först, tjoff där flög stekarna, det finns inget ekonomiskt försvar för köttindustrin, den är dyr, tar areal som bättre kunnats använda till ris,potatis eller annan grönsaksodling. slöseriet måste en gång för alla ta slut
Men det är ju bara ett led, den ekonomiska strukturen måste radikalt förändras, Internationella valutabanken måste avvecklas, varenda skuld avskrivas, om inte i rättvisesyfte så för alla år av förtryck under imperieeran som är där dagens problem grundlades.
Det är alldeles för lätt att ge USA skulden för allt, det vi gör i vår vardagsrutin världen över är det som en dag kommer att sänka oss. varenda gång vi köper plastförpackat, en extra bil till hushållet, eldar med ved eller kol, varenda gång vi kastar soporna, varenda gång  vi handlar saker  som befäster vårt kulturarv-Statusjakten!!
Det är där vi måste ändras, ingen kommer undan och alla  måste sluta tänka " vad gör det om JAG  gör  annorlunda ?" för det gör en skillnad.

sen har vi alla aspekter om globala företag, hur länder som Venezuela,Angola,Nigeria,Thailand m f som har alla förutsättningar till  ha ett väl fungerande samhälle som istället för stå och se på hur  landets naturtillgångar dräneras och vinsten hamna utomlands.

men iallafall. man ska inte ta ifrån de artister äran för vad de gjorde idag. Det var kanske första steget på en lång resa och jag hoppas innerligt att min dotter tar ett bättre ansvar för jorden än hennes föräldras generation...

jag predikar nästan. Matilde ler mot mig, tycker jag låter som Hugo Chavez när jag agiterar.
När jag reste runt i USA för ett tiotals år sen så läste jag en bok som heter "hostile underclass" skriven av Ron Hoyt där medborgarna bildar  ett eget land i landet och ställer giriga direktörer och politiker till svars i en domstol där de själva skrivit lagarna. De tvingar till slut presidenten att ge alla illegala invandrare amnesti, och lämnar varenda militärbas runtom i världen. Jag gillade den boken för att den gav hopp utan att falla ner i freedomslisket usa annars är indränkt i.

klockan är mycket. Bertil och Olov diskuterar Pablo Neruda med matilde, de gör det  för att vara  artiga, jag vet ju att ingen av dem är intresserad av poesi.

god natt gott folk

Det är få saker som imponerar på min flickvän och en rödspräcklig kropp och en saftig blåmärke på  låret tillhör inte saker i kategorin. Det vore lönlöst att ens försöka få lite medlidande, hon har en aning om hur de kan ha kommit att smycka min kropp.
Min dotter däremot,la sig som en märla över min rygg och sov så större delen av morgonen.

Idag ska vi låna bertils stora motorbåt och bege oss till ett sjöcafé i Arvika.

Jag har fortfarande inte berättat om Madridresan

Wedin väckte mig  vid 20.30-tiden, hade laptopen under armen som han lämnade över till mig, han skulle vara borta ett par dagar och det enda av riktigt värde som finns i  hans hus lämnade han över till mig. så nu kan bloggterra min omgivnning

Klådan var försvunnen men värken i benet fanns kvar som ett minne av gårdagens dumheter.Jag ringde min flickvän och frågade vart  de var, de var en timme från mig. I bakgrunden hörde jag min dotter klaga.
Flickvännen sade att på morgonen hade hon varit omöjlig, hade letat efter mig och varit allmänt gnällig för att hennes mamma inte gått upp med henne och lekt så som det anstår universums centrum.
Jag blev glad av att höra det.

Passade på att  utforska  andra bloggare. Många var bra, en del gav mig prestationsångest och fick mig att känna mig ointressant. men whiskeydräparen  och sigge hamnade på nya favolistan.

En häger flyger över sjön och fick mig att tappa koncentrationen,jag följde den med blicken innan den försvann.
mobilen ringde, det var Anders.
Han gav mig lite stockholmsskvaller, han var smått road av att Linda Rosings ambitioner att göra alla nöjda resulterat i en kollaps, sen följde en harang och det snällaste han kallade henne var " bregottfabrikens okända talang"
Jag berättade om nästa veckas Madrid resa och Anders beklagade att jag förvandlats till en företagsbroiler men ville i vilket fall som helst följa med. San Fermín började ju den 6e, kanske kunde vi klämma in en tur  till Pamplona.
Det kändes som en  bra idé,Jag och Anders på tjurrusningen som på den gamla goda innan flickvän och barn. Bäst att jag håller tyst, det skulle bli ett övermäktigt arbete att lobba för en sån sak.
-Jag ska göra vad jag kan, svarade jag
.
-Det gör du bäst i för jag skämtar inte.

Anders var tvungen att sluta. Hans dejt, Andrea hade kommit. De skulle på kvarnen vilket betyder att han planerar dra hem henne eftersom han bor i närheten.

Jag öppnade en flaska rödtjut och dukade bordet med baguette,skinka och olika ostar. Det tog inte lång tid innan den var urdrucken så jag öppnade en till.

Mailet från jobbet  damp ner mitt i allt trevligt, jag läste det snabbt och konstaterade att Madridresan skulle bli en snabb historia vilket gav mig  ett svängrum på några dagar, Pamplonaresan blev alltmer  en verklighet, dessutom hade jag ett ex som bodde utanför Madrid.
Hon heter Cornelia och jag var hennes språngbräda efter ett långt förhållande, vi dansade en olidligt varm sommar förnågra år sen innan hon träffade en amerikan som bodde därnere. vårt uppbrott var antiklimax till de tre passionerade månader vi hade. Vi tackade för tiden, utväxlade mailadresser och efter en sista puss så  försvann hon från min radar. Vi har haft sporadisk mailkontakt sen dess och när jag blev far kom hennes syster med en bukett blommor.

Inga nyheter på transfermarknaden. Det ryktades om Torres och Shaun Wright-Phillips, men inget har bekrätfas. Antar att  minuset på karmakontot inte blivit mindre.

Jag slänger iväg ett mail till José som bor i San Sebastian och berättar att jag kommer nästa vecka och att hans närvaro är önskad på el Castillo.( måtte han inte ringa hem, glömde att tillägga ett clandesto och några sectreto i mailet)

Bertils Chryslers voyager rullar in på allén, hellyset får bilen att se ut som en undervattensfarkost. jag går in i huset och sätter på  radion och inväntar deras ankomst.

I drömmen jag hade i natt besökte en elak liten vätte mig. han var klädd i grå paltor och utrustad med en spikförsedd påk.
Han började slå mig. först fotsulorna  sen ryggen och händerna för att sedan ge magen en sista omgång. hur jag än försökte fick jag inte tag på honom.

Jag vaknade med ett ryck. Mobilen ljuder rule britania varenda gång någon ringer. Det tog en stund innan jag insåg att vibrationerna kom från min byxficka.
Det var stockholm
(helvete, jag hann inte kolla  displayen)

Det var en mellannivåchef. De ville tvinga in mig i kostym och slips, uppleva kontordöden igen med andra mentalt halvdöda strebers som  räknade varje extra krona  som  de tjänade som ett bevis för  att deras liv var på väg mot rätt riktning.(fan vad det kliar, benet ömmar)

Jag skulle skickas till Madrid, jag påpekade att jag bara var en vikarie. -Inte då,svarade mellannivåchefen. Har du inte fått  erbjudandet om fast anställning? den borde ha kommit fram vid detta laget.(helvete, vilken klåda)
-jag är på semester, svarade jag. Och innan de två veckor  som jag har rätt till lyfter jag inte ett finger.
-Du kan åka nästa helg, sa mellannivåchefen. då har du fått dina två veckor.
killen vägrade att ge upp.
-ok. jag  åker, maila villkoren för affären så  har jag lite tid att förbereda mig.

samtalet avslutades och   i spegeln på väggen såg jag mig själv. Mitt ansikte var rödprickit, jag drog up t-shirten och det var samma visa där. kliandet hade sina källor- Vid närmare eftertanke så passade nog inte den gröna kavajen (se föregående inlägg) så bra som jag hoppades.

Jag slet av mig kläderna, och hoppade in i duschen, jag skrubbade,tvålade,skrubbade ännu mer  men klådan ville inte ge med sig. min kropp såg ut som månens baksida  fast kratrarna var röda
Efter ett desperat sökande hittade jag en salva mot klådan. jag tog på trippelt lager för att vara säker.

Resten av förmiddagen gick i baksmällans tecken, jag spydde när jag kände lukten av min egen avföring, jag spydde när jag åt lunchen, jag spydde när min sambo ringde och sa att de skulle vara tillbaka sent i kväll.
På benet satt ett saftigt blåmärke, det värkte men den smärtan kunde jag härda ut.

Wedin har inte setts till på hela dagen. Jag har suttit och väntat på honom här, men tydligen är han ute i något viktigt.

Jag känner att jag inte orkar skriva mer. Min fest är slut, nu  väntar en sista insmörjning och sedan sängen.