Det här med tid

Mitt liv som ny-separerad förde min i en  Allan Edwall lyrikens värld där "fotboll och alkohol döva ensamheten medans solen går ner över en trea i hallonbergen och livet mister sin färg.

Jag fick min färd utan de jag älskade, jag trodde att jag skulle bli nå till mitt eget djup och bli en bättre man och människa för att sedan återvända men all min kunskap och bära min familj, det är bara det, att tiden går och livet med den, min dotter blir äldre, min älskade för ner mig på hennes agenda, kvar har hon tvivlen om varför jag gick när allt var så bra.
Älskade, jag vet att allt var bra men jag valde att gå för jag trodde det skulle finnas något mera men jag är här nu utan insikt jag är tillbaka till dig och jag tänker aldrig gå igen för all detta hålligång gjorde jag för ingenting, lyckan fanns där jag trodde att den skulle finnas-Hos dig.. hos er....Jag var dum och du hade rätt hela tiden. Vi är inte hela utan varandra, vi kan inte fungera utan varandra, en sån sanning var för enkel för mig men nu vet jag bättre.

Onödigt att skriva mer-Risken att det blir en tonårsnovell är överhängande, men efter tre månaders skolk från mitt enda nödvändighet är jag redo att lära mig igen.

RSS 2.0