larstomlov

Det känns som en western. Jag ,Mattis och Anders äter frukost på blå  myggan i en by vars namn inte finns på kartan. Gästerna är en brokig samling individer som likt drivved flutit upp på en strand, i ena hörnet sitter tradarchaffisarna med  familysize portioner av sina frukostar, i borden brevid tjattrar hororna på diverse språk, de dricker kaffe räknar pengar raggar lite på chaffisarna och ibland ler de mot oss...hit har inte rökförbudet nått, eller regnet,eller något annat av värde på en lång tid, det här är nowhere, ett varmt,sterilt nowhere där folk stannar upp en stund i för att sedan återvända till sina liv.


-Jag mår illa,säger en blek Mattis.
vi tror honom inte,han vill bara inte köra.
-kan vi inte dra lott om vem som ska köra?, säger han i ett försök att försöka ändra den förutbestämda körordningen.
Anders och jag var förberedda på detta. Jag tar fram en kvarting vodka ur innefickan. Tar några stora djupa klunkaroch lämnar över flaskan till Anders som sveper resten i ett svep.
Mattis suckar
-Fan va osjyssta ni är.
jag drar fram en flaska gin som jag späder ut kaffet med, Anders gör likadant, servitriserna  ser oss dricka,men bryr sig inte. bartendern kommer fram och säger att vi gärna får dricka men att vi ska göra det i hans bar.
Mattis går undan för att ringa sin flickvän i sverige, han har bett henne att komma till pamplona imorgon,men hon är både vegetarian och djurvän.

jag och anders flyttar oss till baren,vi vet av gammal vana att det kommer att dröja ett tag innan han  blir klar. vi beställer in öl och whiskey i shotglas, bartendern bjuder oss på cigg, vi tar emot dem.
Byn heter Nito.förklarar bartendern.själv är han född här men bodde väldigt många år i LaCoruña,men återvände när hans far  inte kunde ta hand om Mosqito Azul. Han hatar det centrala spanien..dåliga vägar, ont om vatten , gott om  inskränkta männskoroch fula kvinnor.
-När jag har pengar går jag till mina små damer därborta, säger han och pekar på de prostituerade i  hörnet, de vinkar när han pekar, och återgår snabbt till sitt tjatter.

I en halvtimme sitter med bartendern och småpratar. det kommer och går folk hela tiden, solen stiger allt högre upp. Mattis kommerin, han har väntat i bilen och trott att vi skulle komma efter honom.
Vi utbyter adresser med bartender och tar farväl, i caben vi hyrt hittar jag en sak på golvet, det visar sig vara ett bord man kan dra upp, vi blev så glada över upptäckte att vi tog en snabbis in till el supermercado och köpte det lokala vinet, gin , serranoskinka och lite annat smått och gått.
mattis suckar djupt närvi kommer ut med fyllda påsar men blir på bättre humör när han ser  att vi köpt chilicheesesnacks till
-43 mil kvar, det verkar som jag får köra resten av vägen.
vi här bak instämmer. skålar för tjurrusnigen,baskerna och det ljuva livet

Vi sätter oss upp på kanten,
-Mot pamplona, arrrrrrribaaaaaaaaa!!!!!!!!!!

Spanjorerna visade sig vara ett gäng hårdknäckta individer. De bud jag gav avfärdade de med att de lika bra kunde välja en annan partner som hade vett att dela profiten  på  ett bättre sätt. Två  gånger var jag tvungen att lämna rummet för att ringa stockholm och be Stellan om råd-Ta nästa bud,de vet till 100 %  vilket värde deras vara har, se till att ordna kontraktet bara.

Under en av dessa pauser ringde Matilde, jag  hade bett henne följa Gerrardsåpan och berätta vad som var nytt.
-han har ändrat sig,han stannar i Liverpool.
  Nyheten ändrade mitt humör, jag drog en lättnandens suck

När jag kom tillbaka till konferensrummet la Sr Attio fram en kalkyl som förutsatte att båda parter gick halva vägen.
Utan att göra egna kalkyler signerade jag kontraktet och faxade iväg det till stockholm för chefens signatur. Vissa segrar ska man inte fira, sa Markus Aurelius en gång för länge sen. detta var en sådan.
Företaget hade kontraktet, men till en kostnad av mindre vinst. men hellre en liten vinst än ingen alls.

På middagen som avslutade affären började jag tänka på Gerrard igen, hur han ännu en gång hade kovänt i frågan hans vara eller icke vara.
han säger sig vara 100 % röd i hjärtat men alla Liverpool fans ska veta en sak, hans fortsatta lojalitet har säkert sitt pris, och det lär inte vara under hans förra lön.
fotbollsspelare är i  likhet med andra i nöjesbranchen en skock prostituerade, redo att  rulla runt och sära för högstbjudande. tiden  då grabbarna joxade med trasan med grabbarna, stannade i en klubb hela livet för att sedan bli ett bleknat fotografi upphängt i klubbstugan är förlänge sen ett passerat kapitel.
Nu är allt till salu och det är supportarna som betalar priset med sina brustna illusioner om spelare med laghjärta.

Efter alldeles för mycket rödvin tackade jag för mig. Spanjorena tog ett hjärtligt farväl och jag började sakta gå vägen till hotellet.
Jag satte mig vid fontänkanten på Puerto de´la sol och ringde hem. Matilde svarade, jag  väckte henne, berättade att allt var  klart  och att mattis,anders och jag skulle ta några dagar i Pamplona.
hon bad mig ta det lungt, (förra gången slutade med  17 stygn på underarmen)  jag lovade henne att jag inte skulle utsätta mig för farliga situationer. 
Efter 5 minuters bedyrande av evig kärlek la vi på.


Innan jag la mig i sängen med datorn  slängde jag av mig  streberfodralet( kostymen) och tog en dusch.jag saknade min familj oerhört.
Utanför har madridborna börjat  torsdagsnattens la  vida loca.

Inatt kommer jag att sova skönt.

Egentligen  skriver jag detta inlägg för att se att det går att skriva från spanien. Vilket det mycket riktigt gör, det förra inlägget blev publicerat.

Mattis väckte mig, han hade inte kolla mailen. Han och Anders  satt på en uteservering och på rösten kunde man höra att han var på lyset. Jag tackar snäsigt att han just förstört min sömn,han skrattar och lägger på.

Rummet ligger  på solsidan, och värmen har förvandlat det till en subtropisk zon, jag svettas floder och den vila jag trodde att jag skulle få blev istället en orolig sömn med konstiga drömmar där Gerrard vägrar spela om jag finns i publiken.
Jag tror att det var ett meddelande från mitt undermedvetna att det är dags för mig att förnya mitt engelska medlemskap.

Om drömmen vore sann, skulle jag lösa säsongsbiljett...allt för att slippa se han spela i en blå tröja   på  Stamford bridge.


Jag kollar på klockan, snart är det möte. dags att hoppa in i duschen. Måtte affären avslutas ikväll.
I mina fantasier befinner jag mig redan  springande framför en tjur i ett morgonkallt Pamplona

Madrid lägger ner,ger upp inför värmen och tar siesta. Mötet som jag trodde skulle ske när jag kom är inte inte planerat föränn kl 18, det ger mig ett  par timmar att utforska staden. Jag har varit här förr  men har bara minnen av en matförgiftning som tvingade mig ligga ner i  en säng  på ett skabbigt hotell.
Mitt hotell ligger mitt i smeten, 100 meter från kontoret jag ska till i kväll, jag ser P del sol från mitt fönster.
jag ordnade så att min medhavda laptop fungerade och valde sen att bege mig ut.En bartender med sydamerikansk brytning  rekomenderade casa domingo som låg ett par kvarter bort.

Värmen är verkligen annorlunda här i Madrid, den är torr och död på nått sätt och den gör att jag bara hinner ett femtiotal meter innan jag badar  i min egen svett. Jag skyndar på för att nå Casa Domingo som välkomnar mig med en uringul skylt med röda bokstäver. Det är svalt och skönt därinne varvid jag sätter mig vid närmsta bord och beställer in en öl och G&T med vatten.

Mina blå ögon avslöjar mig, de låter mig inte ha bordet utan sätter mig lite lälngre in, brevid en turistande amerikansk familj. Jag kontrar med att fråga varför jag inte får sitta där jag vill på spanska utan brytning.
sådana är reglerna, förklarar han nonchalant.
Bordet jag fick var inte lika som det innan, det är varmare i detta rum och dessutom tog det tre sekunder för mig innan jag blev irriterad på den amerikanska famijen i bordet brevid.
-I waaaaana buuuuuuuuurrrgeeeeeeeeeeer, klagar deras tonårsdotter, MCDonald is not far away, daddy, let´s go there.
de två sönerna leker med tapasräkorna, vägrar att smaka. stämmer in i storasysterns klagosång.

åka till ett annat land för att äta sin egen mat?? vilka puckon. jag sveper G&T n, beställer in räkor i vitlökssås, skinka i örtsås med melon(jamon aragon) papa bravas. och kyckling i tomatsås o chili,(pollo picante) en dubbel G&T och en pannacotta till efterrätt.

Maten var god men sällskapet  kunde varit bättre, i bordet brevid pågick ett krig under hela middagen som barnen verkar gå segrande ur. förädrarna har beställt in glass för att under stress äta sin mat under bräcklig fred. McDonalds blir familjens nästa anhalt. Tonårsdottern tittar  ner i teenmagazine, pojkarna leker med glassen.
När föräldrarna ätit färdigt så reser de sig upp, ber sina barn att skynda på. De vill inte slösa sin dag på resturang. de ärju i Europa, och då finns det massor att se. Pappan frågar mig innan han går vad det finns att se
-Try the Franco mausoleum, it´s a fantastic monumet over the great spanish leader, svarade jag och log över bilden av en amerikansk familj som frågade en spanjor om vägen till mausoleet över spaniens mest hatade man

Resten av  lunchen förflöt i lugn o ro, jag beställde in en extra tapas med räkor och letade i El pais  om det stod  något om Gerrard och en eventuell flytt till  Real, det gjorde det självklart  inte. Det som händer utanför spanien händer inte alls.

Tillbaka på hotellet väntade en av spanjorerna som ingick i det företag som vi skulle göra affärer med. Hans uppgift var uppenbarligen att ta hand om mig.
När jag upptäckte  att hans engelska inte var bättre än en  nybörjares bytte vi språk. han berömde min spanska och jag svarade  med att lägag till en sydamerikansk bytning- Sånt gör spanjorer irriterade eftersom den vanlige medelrodriguez inte accepterar att majoriteten av spanskan som talas i världen talas utanför spanien.

Inte en gång nämdes den förestående affären, hans arbete var att göra mig glad  vilket han också lyckades med eftersom det visade sig att han var en trevlig prick.
Jag bad honom om en kort rast, jag hade flygit tidigt på morgonen och behövde ett par timmars vila  innan mötet.
Det var inga problem enligt honom. han skulle vänta i baren och väcka mig 45 minuter innan:jag sa till bartendern att ge honom dricka på  rumsnotan.

väl i rummet öppnade jag min mail och fick se att jag fått mail ifrån Mattis och Anders, de var här, hade precis stigit upp, de hade tagit ett sent plan igår och hamnat rakt i la dolce vida.
Adressen de gav mig var på andra sidan stan. jag svarade att jag skulle ringa när jag var färdig.

sen kastade jag mig på sängen
och somnade gott.

Madrid

Jag har knappt kommit innanför dörren till mitt hotell när Bruce the redhead ringer. Jag upplyser om att jag är i Madrid men han lyssnar inte, han är heligt förbannad över ryktena att Gerrard är på ingång.
-he´s always gonna be  a scouser for me
-he´s a bloody souless wanker, let real madrid have him.

och så fortsätter vi en stund, Ingen är glad över hans eventuella intåg till klubben, en del spelare är så färgade av sina lag att ingen i england är beredd att köpa han, Gerrard är en sån spelare.

Personligen har jag inget tillövers för Gerrard, han har ett hyffsat skott, men alltför ofta faller han ur matcherna, slår bort enkla pass och vägrar lämna mittcirkeln.
och han är en scouser, för röd för att jag ska tycka att det är en bra värvning. så jag instämmer med Bruce, låt Real ta han. På stamford kommer han aldrig bli hyllad.

Och vem vill ha en spelare som så sent som för 6 veckor sen bedyrade att hans hjärta föralltid  kommer vara i Liverpool.
Om titlarna uteblir kan bara en flytt till nästa lag fylla hans blodlösa hjärta.
så nej tack, byt gärna flyg på heathrow  på vägen till Real.

Min plan att gå upp tidigt för att njuta av den lilla stund av ensamhet med tidning, kaffe,solsken och radio gick om intet då Matildes väninnor alla blev på lyset och valde att sova över här. Alla fyra har baksmälla och förväntar sig uppassning. Matilde som i god Matildetraditon sov med huvudet på min rygg och resten av kroppen tätt inpå min..enmadröm för en person som jag som verkligen avskyr att sova varmt.
-jag födde ditt barn och jag tvättar dina smutsiga  kalsonger, mumlade hon  när jag  så tyst som möjligt försökte flytta henne.
så hon fick ligga kvar. Vilka uppoffringar gör man inte i kärlekens namn?


Mattis ringde med andan i halsen, han hade hört  om Madrid-gonzo-Pamplona-tjurrusnings projektet och ville  följa med.Givetvis  kunde jag inte tacka nej, att jag var tvungen att arbeta  först  var det ingen av de två som ägnade en tanke på.
problemet var att han inte fått tag i biljett imorgon  utan var tvungen att åka senare idag. Jag gav honom  adressen till två hotel nära det hotell jag skulle bo på.


Min dotter vägrar förstå att mamma är bakfull och pappa sitter i arbete. hon har satt sig i hallen och smakar på varenda sko.
Jag finner det bäst att  stilla hennes energi  genom att  ta med henne till sjön för att bada.

När vi närmade oss stockholm satt det tre mediumrare stekta homo sapiens i en toppmodern bil som inte kunde erbjuda en human tempererad zon inom dess väggar.
Jag svängde av motorvägen och körde direkt till Årsta havsbad där vi slet av kläderna och sprang nakna ut i havet denna underbara förmiddag.

När vi åkte igenom centrum så insåg jag hur mycket jag saknat stadslukten med allt vad den innebär av varm asfalt och avgaser, folk satt på uteserveringarna och drack öl, alla bekymmer  verkade bortblåsta där de passade på att njuta av livet.

Lunchen intogs på erstapaviljongen med utsikt över slussen och djurgården. Matilde drog upp mobilen innan jag hann att säga "lugn familjekväll" och bjöd in ett par av sina tjattrande väninnor( om ni läser detta, så vet ni att jag älskar er allihop, men ni kan få Jay Leno att framstå som en blyg körgosse i jämförelse med er)
Matilde hade kommit till stan i precis rätt ögonblick- dubbelavsnitt av sex& city..
-jeeeeeeeeeessssssssssusss, tänkte jag halvhögt. Måtte någon vilja umgås med mig.
Men mobilen förblev tyst. Jag förbannade mitt öde och att dra iväg med kajaken ikväll när dottern enligt överkomelse ska vara med mig vore att skjuta sg i foten.

Efter att ha hämtat upp Madrid biljetterna, fått numret till AVIS, och sigenrat mitt anställningskonrakt började hemkosmten med att vädra våra instängda överhettade lägenhet. Grannen hade vattnat tomatplantorna och kryddorna som utlovat.
Matilde drog iväg och köpte vin till tjejträffen och min dotter och jag lämnades att njuta resten av förmiddagen ensamma- Det är givetvis inga problem, vi gillar att hänga tillsammans menbilresan hade tärt på hennes batterier så leken slutade med att vi somnade i en hög pågolvet och vaknade inte föränn Matilde kom hem.

De spansktalande väninnorna kom i god tid före Sex& City och då var även mitt lugn slut. 10 dagar, jisses, 10 dagar har de varit utan varandra ändå så är det som de varit utan varandra i 1 år,minst. Jag sätter mig på balkongen för att liksom komma undan, går igenom posten med en kopp kaffe och wienerbröd.
Ana och Giaconda kommer ut, berömmer min bränna ,vill prata Parmiddagar på Möja,jag låtsas som jag  glömt det mesta av min spanska men det visar sig vara ett lönlöst motdrag,mot dessa sociala vampyrer hjälper ingetDe byter bara språk.
-Nu när du tjänar så bra, säger Giaconda. Ska ni inte leta efter ett hus eller en större lägenhet i ett bättre område?
jag var tvungen att bryta tystnaden.
-Kära Gia, började jag. Se ut över balkongen.
 jag pekar med hela handen på den rumänska familjen hade dukat till middag, de bjuder in irakierna och finnarna på bottenplan,överallt barn,mödrar och fädrar, mor och farföräldrar i en härlig symbios. Sen visar jag gia de utlänska familjerna som bor på bottenpan..där svenskarna febril försöker ordna en miniaturträdgård och gräset är klippt med millimeterprecision, har dom utnyttjat sin lilla gräsplätt till att odla grönsaker,
-Hur skulle jag vilja lämna allt det här??
Gia svarar inte, ler lite förbryllat och fyller på sitt vinglas.

Sex & City börjar och de församlade kvinnorna bänkar sig framföt Tv´n med pastasallad och ett fruktigt vittvin .

Jag verkligen avskyr den serien och speciellt huvudpersonen Carrie En 35årig kvinna som analyserar singellivet med en 14årings klarsynthet och har gett dagens i-landsproblem ett ansikte.
Resten av henens vänner knullar runt och när de inte gör det så pratar de om knullandet...herregud så ointressant!! jag står verkligen inte ut med den där serien,och  ärligt så  tror jag att kvinnorna som ockuperar vårt vardagsrum njnuter mer av varandras sällskap än vad de tycker att serien är intressant.

Jag vill gärna tro att det är så.

Jag sitter på altanen med laptopen framför mig på bordet och såg hur Matilde och vår dotter tog ett eftermiddagsbad. Jag svär över min dumhet, har ju förbrukat den  möjligheten( se föregående inlägg) min kropp bränner och ömmar hur jag än försöker.
Min dotter ler med hela ansiktet, hennes ögon avslöjar hur mycket hon  njuter. Matilde har tagit min  syssla, men jag kan inte bli sur när jag ser dem uppskatta varandras sällskap som de gör.

Stellan från jobbet ringer. undrar om mitt  upplägg inför Madrid, jag svarar jakande men ger honom en bild om hur jag ska få affären i hamn.
-Lysande!! säger Stellan med nöjd röst. Behöver du någon med dig så säg till.
-Jag lovar, säger jag med säker röst. Att jag klarar det ensam, faktum är att jag funderat lite och ni kan boka resan redan på onsdag.

-Lysande!! Säger Stickan igen. men återresan är inte bokad föränn onsdagen efter.
-Tänkte  att jag skulle hälsa  på en kompis när jag väl är där, sa jag och avslöjade mig själv.
-Bra, om du mailar eller faxar kontrakten när de är undertecknade så  behöver du inte vara på kontoret föränn Måndagen därpå,men du måste skriva under ditt anställningskontrakt innan du reser.
-Ingen fara, på tal om det. Vilken typ av anställning  är det tal om?
-Det löper året ut,  och kan förlängas ytterligare ett halår om båda parter är överrens.
- bra, svarade jag och putsade ut. ett halvår kudne jag väl stå ut med, samla pengar och sen göra sydamerika med Matilde och dotter. sista december skulle innebära ett Chile i högsommar.

- DÅ säger vi så, sa Stellan . Hämta flygbiljetterna hos Anette när du kommer  tillbaka.

vi sa adjö och kände den lilla paniken sprida sig. upplägget var ett ogenomtänkt falsarium jag hittat på i stunden. Jag hade inte ägnat den många minuter, det var Pamplona, tjurrsuningen som upptog det mesta av min tid.
jag kommer att behöva arbeta i natt.

Anders ringde lite senare. han berättade nöjt att han haft hemmamatch med hans dejt Andrea. hon hade stannat hela helgen.
han berättade lyrsik om att han sett Fear and loathing in Las Vegas inatt, han vet att  Hunter S Thompson var en av mina favoriter.
Han ville hyra en Cab och köra från Madrid till Pamplona,med min laptop och trådlösa bredband kunde vi själva utöva lite Gonzojournalistik.

Jag berättade att  jag tänkte flyga ner redan på onsdag, han blev eld och lågor. -Jag följer med!!
Det hela började urarta sig tll en grabbresa, ett stand by me-äventyr för män i 33årsåldern, jag släppte alla skuldkänslor jag hade inför min familj. de skulle klara sig utan mig


Bertil har tänt grillen, det blir korvkväll ikväll. Moster Helena för vilken jag aldrig blir äldre än en snorig 7-åring med massor av bus i kroppen beklagade att jag skulle åka så tidigt, hon trivs väldigt bra med mig och matilde och vår dotter är en ständig källa till glädje
.
-ja, du vet. kapitalet tar aldrig semester.

Solen hänger blank och vit som en nytvättad bebisstjärt med natusan olja, den svenska sommargrönskan ber om nåd för att inte brännas ut. På altanen sitter en svensk kärnfamilj och följer förloppet på termometern. när termometern stannat vid 26 bestäms det att inget skall uträttas denna dag, dottern är för ung för denna temperatur. fadern grinar illar, sol laddar hans hjärna som ger order till kroppen att aktivera sig, fiske,bad slappa på en filt nere vid sjön, men Modern säger nej,hon agerar domstol och jury påsamma gång.
-Vi kan väl spela lite kort?, säger hon i ett försök att plana ut mannens irritation.
-herregud va trist!! svarar mannen som blivit 25 år yngre på några sekunder och som i ren  trots  sätter  sig nedanför  altanen i solen.
-Men amorcito mio, säger kvinnan i ett försök att dra ur sin  man ur trotsåldern. Läs högt för mig ur hedin boken.
-Hedin är en hijo de la puta, en cabron,en tonto och en viejo con cabeza duro. Mannen tar av sig mössan och låter solen härja fritt på hans rakade huvud.
Dottern lutar sig över altankanten ser på sin pappa med kärlek-mappapappaappa, agurrr.....!!!
Fadern mjuknar något, men vägrar låta leendet segra.
-Oye mañoso/ hörrö tjurskalle. besa me/ kyss mig!!
-No!! T-shirten åker av. modern ger upp och går in i  huset.

Ett par timmar senare när solen gett  den trotsiga fadern vad han förtjänat kan man se om man passerar huset med båt en leende kvinna som smörjer in en svärande man med bränd kropp.

Det kvinnliga förnuftet firar ännu en taktisk triumf .

Vi är tillbaka från Arvika. Jag fick reprimand av semestrande tyskar när jag skulle angöra bryggan,matilde(min kvinna,sambo och livskamrat) fick en hyffsad grundbränna, sammantaget var både vädret,maten och sällskapet av ypperlig klass.

Väl här så kryllade stället av kusiner med  pojkvänner och kompisar. De tog med sig  civilisationen med allt vad det innebär. i sofforna ligger MP3 lyssnade ungdomar, Tv´n står på fast ingen tittar, överallt ungdomstidningar och vid bryggan står bergssprängaren strategiskt placerad.

Jag berättade för Matilde om Madridresan, hon ville åka hem, helst imorgon. Jag sa att Måndag vore bättre. Hon ville njuta av våra utflykter, vakna i vår säng och njuta av min mat( ja, jag är en riktig dängare i köket )

Bertil och Olov står på altanen och dricker Bowmore, detta är en herdestund för de två, ett magiskt ögonblick som de längtar efter år efter år. Jag får ett glas fyllt till bredden( min lever klarar snart inte mer semester) och börjar diskutera min bil.
Jag är en av de där männen som är i minioritet.jag gillar nämligen inte att prata motorer, prestanda . Min bil är en B M W, den tar mig från punkt A till punkt B, precis som jag planerade innan jag satte mig i bilen. det  får räcka. Det var nära att jag köpt en volvo kombi, (för svensson tyckte matilde), en Ford Focus( för dyr skatt och försäkringar,tyckte matilde) och en nissan micra(skämtar du? Lasse)
Hursomhelst så lägger jag inga värderingar i vilken bil jag vill ha. det är ett transportmedel, inget annat.
Jag nickade, och fyllde i med svar jag trodde var korrekta, trots allt jag var ju en del av deras Brödraskap nu.
Mina mostrar dök från intet, de hade två korgar fulla med kantareller, de överblickade situationen, Moster Helena  hann på en minut att skälla på alla sina tre döttrar innan hon försvann in med korgarna till köket där ja hörde hur tidningar ordnades, bergssprängare stängas av och oljud bytas  till ett stillsamt lugn förutom sprängaren på bryggan som omedelbart sänktes ned till human decibelnivå.
Ines gnällde lite på sin man Olov, det gör hon alltid, han höjer glaset till henne och skålar, hon besvarar den inte utan försvinner in och gör Helena sällskap.

Matilde kommer ut,hon har kollat på galan mot världens fattigdom. Här var vi tvungen att byta språk, vissa saker ska inte man diskutera över ritualvirren.

Jag anser att det är en bra gala, det är på tiden att det görs något. Det som inte de deltagande vet är förmodligen inte tänkt på är att om världen ska ta ett steg mot rättvisa  så måste  det västerlänska välståndet minskas, det betyder inskränkningar i deras VIP liv,  att de kanske måste  låta privatjeten  stå, att  flyga reguljärt och åka kommunalt, vidare måste de/ vi förbättra våran kost så att kostnadseffektiva alternativ går först, tjoff där flög stekarna, det finns inget ekonomiskt försvar för köttindustrin, den är dyr, tar areal som bättre kunnats använda till ris,potatis eller annan grönsaksodling. slöseriet måste en gång för alla ta slut
Men det är ju bara ett led, den ekonomiska strukturen måste radikalt förändras, Internationella valutabanken måste avvecklas, varenda skuld avskrivas, om inte i rättvisesyfte så för alla år av förtryck under imperieeran som är där dagens problem grundlades.
Det är alldeles för lätt att ge USA skulden för allt, det vi gör i vår vardagsrutin världen över är det som en dag kommer att sänka oss. varenda gång vi köper plastförpackat, en extra bil till hushållet, eldar med ved eller kol, varenda gång vi kastar soporna, varenda gång  vi handlar saker  som befäster vårt kulturarv-Statusjakten!!
Det är där vi måste ändras, ingen kommer undan och alla  måste sluta tänka " vad gör det om JAG  gör  annorlunda ?" för det gör en skillnad.

sen har vi alla aspekter om globala företag, hur länder som Venezuela,Angola,Nigeria,Thailand m f som har alla förutsättningar till  ha ett väl fungerande samhälle som istället för stå och se på hur  landets naturtillgångar dräneras och vinsten hamna utomlands.

men iallafall. man ska inte ta ifrån de artister äran för vad de gjorde idag. Det var kanske första steget på en lång resa och jag hoppas innerligt att min dotter tar ett bättre ansvar för jorden än hennes föräldras generation...

jag predikar nästan. Matilde ler mot mig, tycker jag låter som Hugo Chavez när jag agiterar.
När jag reste runt i USA för ett tiotals år sen så läste jag en bok som heter "hostile underclass" skriven av Ron Hoyt där medborgarna bildar  ett eget land i landet och ställer giriga direktörer och politiker till svars i en domstol där de själva skrivit lagarna. De tvingar till slut presidenten att ge alla illegala invandrare amnesti, och lämnar varenda militärbas runtom i världen. Jag gillade den boken för att den gav hopp utan att falla ner i freedomslisket usa annars är indränkt i.

klockan är mycket. Bertil och Olov diskuterar Pablo Neruda med matilde, de gör det  för att vara  artiga, jag vet ju att ingen av dem är intresserad av poesi.

god natt gott folk

Det är få saker som imponerar på min flickvän och en rödspräcklig kropp och en saftig blåmärke på  låret tillhör inte saker i kategorin. Det vore lönlöst att ens försöka få lite medlidande, hon har en aning om hur de kan ha kommit att smycka min kropp.
Min dotter däremot,la sig som en märla över min rygg och sov så större delen av morgonen.

Idag ska vi låna bertils stora motorbåt och bege oss till ett sjöcafé i Arvika.

Jag har fortfarande inte berättat om Madridresan

Wedin väckte mig  vid 20.30-tiden, hade laptopen under armen som han lämnade över till mig, han skulle vara borta ett par dagar och det enda av riktigt värde som finns i  hans hus lämnade han över till mig. så nu kan bloggterra min omgivnning

Klådan var försvunnen men värken i benet fanns kvar som ett minne av gårdagens dumheter.Jag ringde min flickvän och frågade vart  de var, de var en timme från mig. I bakgrunden hörde jag min dotter klaga.
Flickvännen sade att på morgonen hade hon varit omöjlig, hade letat efter mig och varit allmänt gnällig för att hennes mamma inte gått upp med henne och lekt så som det anstår universums centrum.
Jag blev glad av att höra det.

Passade på att  utforska  andra bloggare. Många var bra, en del gav mig prestationsångest och fick mig att känna mig ointressant. men whiskeydräparen  och sigge hamnade på nya favolistan.

En häger flyger över sjön och fick mig att tappa koncentrationen,jag följde den med blicken innan den försvann.
mobilen ringde, det var Anders.
Han gav mig lite stockholmsskvaller, han var smått road av att Linda Rosings ambitioner att göra alla nöjda resulterat i en kollaps, sen följde en harang och det snällaste han kallade henne var " bregottfabrikens okända talang"
Jag berättade om nästa veckas Madrid resa och Anders beklagade att jag förvandlats till en företagsbroiler men ville i vilket fall som helst följa med. San Fermín började ju den 6e, kanske kunde vi klämma in en tur  till Pamplona.
Det kändes som en  bra idé,Jag och Anders på tjurrusningen som på den gamla goda innan flickvän och barn. Bäst att jag håller tyst, det skulle bli ett övermäktigt arbete att lobba för en sån sak.
-Jag ska göra vad jag kan, svarade jag
.
-Det gör du bäst i för jag skämtar inte.

Anders var tvungen att sluta. Hans dejt, Andrea hade kommit. De skulle på kvarnen vilket betyder att han planerar dra hem henne eftersom han bor i närheten.

Jag öppnade en flaska rödtjut och dukade bordet med baguette,skinka och olika ostar. Det tog inte lång tid innan den var urdrucken så jag öppnade en till.

Mailet från jobbet  damp ner mitt i allt trevligt, jag läste det snabbt och konstaterade att Madridresan skulle bli en snabb historia vilket gav mig  ett svängrum på några dagar, Pamplonaresan blev alltmer  en verklighet, dessutom hade jag ett ex som bodde utanför Madrid.
Hon heter Cornelia och jag var hennes språngbräda efter ett långt förhållande, vi dansade en olidligt varm sommar förnågra år sen innan hon träffade en amerikan som bodde därnere. vårt uppbrott var antiklimax till de tre passionerade månader vi hade. Vi tackade för tiden, utväxlade mailadresser och efter en sista puss så  försvann hon från min radar. Vi har haft sporadisk mailkontakt sen dess och när jag blev far kom hennes syster med en bukett blommor.

Inga nyheter på transfermarknaden. Det ryktades om Torres och Shaun Wright-Phillips, men inget har bekrätfas. Antar att  minuset på karmakontot inte blivit mindre.

Jag slänger iväg ett mail till José som bor i San Sebastian och berättar att jag kommer nästa vecka och att hans närvaro är önskad på el Castillo.( måtte han inte ringa hem, glömde att tillägga ett clandesto och några sectreto i mailet)

Bertils Chryslers voyager rullar in på allén, hellyset får bilen att se ut som en undervattensfarkost. jag går in i huset och sätter på  radion och inväntar deras ankomst.

I drömmen jag hade i natt besökte en elak liten vätte mig. han var klädd i grå paltor och utrustad med en spikförsedd påk.
Han började slå mig. först fotsulorna  sen ryggen och händerna för att sedan ge magen en sista omgång. hur jag än försökte fick jag inte tag på honom.

Jag vaknade med ett ryck. Mobilen ljuder rule britania varenda gång någon ringer. Det tog en stund innan jag insåg att vibrationerna kom från min byxficka.
Det var stockholm
(helvete, jag hann inte kolla  displayen)

Det var en mellannivåchef. De ville tvinga in mig i kostym och slips, uppleva kontordöden igen med andra mentalt halvdöda strebers som  räknade varje extra krona  som  de tjänade som ett bevis för  att deras liv var på väg mot rätt riktning.(fan vad det kliar, benet ömmar)

Jag skulle skickas till Madrid, jag påpekade att jag bara var en vikarie. -Inte då,svarade mellannivåchefen. Har du inte fått  erbjudandet om fast anställning? den borde ha kommit fram vid detta laget.(helvete, vilken klåda)
-jag är på semester, svarade jag. Och innan de två veckor  som jag har rätt till lyfter jag inte ett finger.
-Du kan åka nästa helg, sa mellannivåchefen. då har du fått dina två veckor.
killen vägrade att ge upp.
-ok. jag  åker, maila villkoren för affären så  har jag lite tid att förbereda mig.

samtalet avslutades och   i spegeln på väggen såg jag mig själv. Mitt ansikte var rödprickit, jag drog up t-shirten och det var samma visa där. kliandet hade sina källor- Vid närmare eftertanke så passade nog inte den gröna kavajen (se föregående inlägg) så bra som jag hoppades.

Jag slet av mig kläderna, och hoppade in i duschen, jag skrubbade,tvålade,skrubbade ännu mer  men klådan ville inte ge med sig. min kropp såg ut som månens baksida  fast kratrarna var röda
Efter ett desperat sökande hittade jag en salva mot klådan. jag tog på trippelt lager för att vara säker.

Resten av förmiddagen gick i baksmällans tecken, jag spydde när jag kände lukten av min egen avföring, jag spydde när jag åt lunchen, jag spydde när min sambo ringde och sa att de skulle vara tillbaka sent i kväll.
På benet satt ett saftigt blåmärke, det värkte men den smärtan kunde jag härda ut.

Wedin har inte setts till på hela dagen. Jag har suttit och väntat på honom här, men tydligen är han ute i något viktigt.

Jag känner att jag inte orkar skriva mer. Min fest är slut, nu  väntar en sista insmörjning och sedan sängen.

Torsdag den 30 Juni
Jag är ensam. Kvinnorna har lämnat tomtebolyckan för  närmsta storstad. De ska till Oslo, min kvinna har aldrig varit där och hon är på shoppinghumör.
Och eftersom morgonens älskog var så underbar  så lämnar jag över mitt Mastercard och ber henne snällt att inte  överskrida min kredit. -Men den är ju på  många tusen, sa hon.
-ja, svarade jag. Men väl i norge förstår du vad jag menar.

Kvinnorna tar med sig olav och bertil. Min dotter som älskar att åka bil glömde att  pussa mig när de packade in sig  i  bertils Chrysler voyager.
Jag behöver aldrig förklara varför jag inte vill följa med på en del saker, det är mycket skönt. Min kvinna kysser mig med sydamerikansk hetta  innan hon sätter sig i bilen.

Efter de åkt gick jag hit till wedin. han satt vid laptopen med  en kopp kokkaffe och sökte efter båtar på blocket.
han tog upp papperslappen jag lämnat på bordet där jag skrivit titlarna på böckerna jag lånat. Han är nöjd  de böcker jag lånat och frågade om jag börjat läsa i dem.
-jag började med tibetanska äventyr, svarade jag.

Jag gillar Hedins naturbeskrivningar,  man känner att man är där, man kan se landskapet han beskriver framför sig. och han gör det utan att bli sliskig naturromantisk, det skulle jag aldrig klara, jag är alldeles för svag för naturen för att inte kunna packa in naturupplevelser i rosa sockervadd.

Sen finns det andra saker som säkert inte skulle passerat det svenska PK-filtret om det skrivits idag. Bland annat kallar han tjerpasfamiljen som han anställt för obildat patrask. han gnäller på maten och är mellan överdådiga naturbeskrivningar rätt så gubbsne.( världen skulle fan se så mycket bättre ut om den inte befolkades av  människor )

Efter jag läst sportnyheterna som fått mig svära över P Kenyon, Chelseas direktör som fått klubben att framstå som en  rik arrogant klubb som gör som den vill.
Både Adriano,Trezeguet och Etoo har tackat nej till övergångar vilket gör att bristen på anfallare är akut då både den underpresterande Kezman och supertalangen  Forsell lämnat klubben.
Jag har älskat denna klubb föränge för att byta lojalitet. men på Chelseas karmakonto lyser ett stort fett rött minus.
Wedin ser min Chelsea tattuering och säger medlidsamt- Det är tufft nu va? att vara supporter till en klubb utan vänner.
-ja, svarade jag. Inte är det roligt iallfall.

Efter en snabblunch drar vi ut till ön raktöver. På ön finns det ett gammalt hus och ett torn. Vi klättrar upp på tornet rostiga tak och vi blir bjudna på en magnifik utsikt. Wedin drar upp en flaska ur sin axelväska, det är hembränt, han bjuder mig att dricka och jag tackar med nöje ja.
Spriten  värmer en redan varm kropp, jag börjar känna mig upprymd, tornets tak erbjuder en liggplats mellan plåten som tiden bullat till. Jag lägger mig tillrätta och ser ut över viken. Wedin kommenterar en Albin  som tuffar förbi. En familj äter lunch på ett picknickbord. man kan se att det är en gångstalllrikar och plastglas, mamman dyker upp från båtens inre med  rykande fläskkotletter i  ena handen och en kastrull med färskpotatis i andra. En av familjen döttrar kommer efter med en skål med sallad. Hon är  rågblond  och solbränd och man kan se hennes bröst genom ett gult linne när hon sätter sig ner.

Båten stannar, jag kan se att den heter  Marie. Vi  vinkar på familjen som det är brukligt på sjön.Wedin höjer flaskan till en skål,mannen i båten skrattar. kvinnan tittar bort. Dottern tittar på mig. Jag tar flaskan från wedin och skålar med henne. Hon  småler och  börjar äta sin mat.

Mobilen ringer. jag förbannar den goda täckningen men svarar inte då jag ser att det är från jobbet,  inget ska  få ta mig ur denna  glädje. Jag vet vad dom vill och jag tänker inte åka till stockholm.

Dagen fortsätter på det gamla tornets tak.Vi dricker,äter korv och småpratar om allt. Vi hälsar på alla som passerar  oss  och blir gladare för varje sup som intas. Wedin hittar en station på radio som sänder orientalisk musik, så vi börjar fåna oss,taket sviktar och ger vika för min tyngd, jag hamnar på tornvinden, imorgon ska  foten och låret göra ont, men det är då....vi tar  trappan ner från tornet, Wedin nynnar på gamla schlagerdängare som han kallar dem, radion är glömd på taket.

Vi tar oss ut från tornet och  kollar in det gamla huset som ligger brevid, Wedin har aldrig varit där. de  förra ägarna verkar ha lämnat det i all hast, eller tyckt att inget de lämnade kvar  var värt att ta med sig. skåpen är fulla av mögelangripna sängkläder och  handdukar.Jag tar med mig en grön kavaj jag hittar  hängande på en garderobsdörr, den verkar  oskadd så jag tar genast på den, den matchar mina oranga badshorts.

Wedin dyker upp med en flaska cognac i handen. Jag tackar nej till hittespriten och rycker  åt mig  wedins axelväska och öppnar nästa flaska sprit.
Jag rotar igenom köket på huset, i en låda hittar jag en bunt med vykort, de flesta daterade -77 och -78.
Vi bestämmer oss för att utforska huset  en annan gång, båda är hungriga och den medhavda korven är slut. Vi sätter oss i båten och via en vinglig färd så kommer vi till vår brygga. Jag tar med några frysta aborrfiléer från vår frys och steker den hemma hos Wedin,  den åts  på grovt bröd med  skivad lök och var nog den bästa fisken jag ätit i hela mitt liv.

Resten av kvällen är som en dimma. Vid 21 ringer min kvinna och säger att de stannarm i Oslo över natten . hon hade inte hittat så mycket.
-är du full Lasse?, frågade smått oroligt.(hon vet ju vem jag är med)
-Inte mer än månen, svarade jag och la på.

sen satt vi några timmar på bryggan och metade. Vi fick inget men det var ändå inte därför vi satt där. runt midnatt  vinglade  jag till huset. Hela tiden hörde jag min flickväns röst i huvudet-Du luktar som wedins uthus.
så jag la mig i soffan och somnade.