larstomlov

Vi är tillbaka från Arvika. Jag fick reprimand av semestrande tyskar när jag skulle angöra bryggan,matilde(min kvinna,sambo och livskamrat) fick en hyffsad grundbränna, sammantaget var både vädret,maten och sällskapet av ypperlig klass.

Väl här så kryllade stället av kusiner med  pojkvänner och kompisar. De tog med sig  civilisationen med allt vad det innebär. i sofforna ligger MP3 lyssnade ungdomar, Tv´n står på fast ingen tittar, överallt ungdomstidningar och vid bryggan står bergssprängaren strategiskt placerad.

Jag berättade för Matilde om Madridresan, hon ville åka hem, helst imorgon. Jag sa att Måndag vore bättre. Hon ville njuta av våra utflykter, vakna i vår säng och njuta av min mat( ja, jag är en riktig dängare i köket )

Bertil och Olov står på altanen och dricker Bowmore, detta är en herdestund för de två, ett magiskt ögonblick som de längtar efter år efter år. Jag får ett glas fyllt till bredden( min lever klarar snart inte mer semester) och börjar diskutera min bil.
Jag är en av de där männen som är i minioritet.jag gillar nämligen inte att prata motorer, prestanda . Min bil är en B M W, den tar mig från punkt A till punkt B, precis som jag planerade innan jag satte mig i bilen. det  får räcka. Det var nära att jag köpt en volvo kombi, (för svensson tyckte matilde), en Ford Focus( för dyr skatt och försäkringar,tyckte matilde) och en nissan micra(skämtar du? Lasse)
Hursomhelst så lägger jag inga värderingar i vilken bil jag vill ha. det är ett transportmedel, inget annat.
Jag nickade, och fyllde i med svar jag trodde var korrekta, trots allt jag var ju en del av deras Brödraskap nu.
Mina mostrar dök från intet, de hade två korgar fulla med kantareller, de överblickade situationen, Moster Helena  hann på en minut att skälla på alla sina tre döttrar innan hon försvann in med korgarna till köket där ja hörde hur tidningar ordnades, bergssprängare stängas av och oljud bytas  till ett stillsamt lugn förutom sprängaren på bryggan som omedelbart sänktes ned till human decibelnivå.
Ines gnällde lite på sin man Olov, det gör hon alltid, han höjer glaset till henne och skålar, hon besvarar den inte utan försvinner in och gör Helena sällskap.

Matilde kommer ut,hon har kollat på galan mot världens fattigdom. Här var vi tvungen att byta språk, vissa saker ska inte man diskutera över ritualvirren.

Jag anser att det är en bra gala, det är på tiden att det görs något. Det som inte de deltagande vet är förmodligen inte tänkt på är att om världen ska ta ett steg mot rättvisa  så måste  det västerlänska välståndet minskas, det betyder inskränkningar i deras VIP liv,  att de kanske måste  låta privatjeten  stå, att  flyga reguljärt och åka kommunalt, vidare måste de/ vi förbättra våran kost så att kostnadseffektiva alternativ går först, tjoff där flög stekarna, det finns inget ekonomiskt försvar för köttindustrin, den är dyr, tar areal som bättre kunnats använda till ris,potatis eller annan grönsaksodling. slöseriet måste en gång för alla ta slut
Men det är ju bara ett led, den ekonomiska strukturen måste radikalt förändras, Internationella valutabanken måste avvecklas, varenda skuld avskrivas, om inte i rättvisesyfte så för alla år av förtryck under imperieeran som är där dagens problem grundlades.
Det är alldeles för lätt att ge USA skulden för allt, det vi gör i vår vardagsrutin världen över är det som en dag kommer att sänka oss. varenda gång vi köper plastförpackat, en extra bil till hushållet, eldar med ved eller kol, varenda gång vi kastar soporna, varenda gång  vi handlar saker  som befäster vårt kulturarv-Statusjakten!!
Det är där vi måste ändras, ingen kommer undan och alla  måste sluta tänka " vad gör det om JAG  gör  annorlunda ?" för det gör en skillnad.

sen har vi alla aspekter om globala företag, hur länder som Venezuela,Angola,Nigeria,Thailand m f som har alla förutsättningar till  ha ett väl fungerande samhälle som istället för stå och se på hur  landets naturtillgångar dräneras och vinsten hamna utomlands.

men iallafall. man ska inte ta ifrån de artister äran för vad de gjorde idag. Det var kanske första steget på en lång resa och jag hoppas innerligt att min dotter tar ett bättre ansvar för jorden än hennes föräldras generation...

jag predikar nästan. Matilde ler mot mig, tycker jag låter som Hugo Chavez när jag agiterar.
När jag reste runt i USA för ett tiotals år sen så läste jag en bok som heter "hostile underclass" skriven av Ron Hoyt där medborgarna bildar  ett eget land i landet och ställer giriga direktörer och politiker till svars i en domstol där de själva skrivit lagarna. De tvingar till slut presidenten att ge alla illegala invandrare amnesti, och lämnar varenda militärbas runtom i världen. Jag gillade den boken för att den gav hopp utan att falla ner i freedomslisket usa annars är indränkt i.

klockan är mycket. Bertil och Olov diskuterar Pablo Neruda med matilde, de gör det  för att vara  artiga, jag vet ju att ingen av dem är intresserad av poesi.

god natt gott folk