Loppcirkus
I drömmen jag hade i natt besökte en elak liten vätte mig. han var klädd i grå paltor och utrustad med en spikförsedd påk.
Han började slå mig. först fotsulorna sen ryggen och händerna för att sedan ge magen en sista omgång. hur jag än försökte fick jag inte tag på honom.
Jag vaknade med ett ryck. Mobilen ljuder rule britania varenda gång någon ringer. Det tog en stund innan jag insåg att vibrationerna kom från min byxficka.
Det var stockholm
(helvete, jag hann inte kolla displayen)
Det var en mellannivåchef. De ville tvinga in mig i kostym och slips, uppleva kontordöden igen med andra mentalt halvdöda strebers som räknade varje extra krona som de tjänade som ett bevis för att deras liv var på väg mot rätt riktning.(fan vad det kliar, benet ömmar)
Jag skulle skickas till Madrid, jag påpekade att jag bara var en vikarie. -Inte då,svarade mellannivåchefen. Har du inte fått erbjudandet om fast anställning? den borde ha kommit fram vid detta laget.(helvete, vilken klåda)
-jag är på semester, svarade jag. Och innan de två veckor som jag har rätt till lyfter jag inte ett finger.
-Du kan åka nästa helg, sa mellannivåchefen. då har du fått dina två veckor.
killen vägrade att ge upp.
-ok. jag åker, maila villkoren för affären så har jag lite tid att förbereda mig.
samtalet avslutades och i spegeln på väggen såg jag mig själv. Mitt ansikte var rödprickit, jag drog up t-shirten och det var samma visa där. kliandet hade sina källor- Vid närmare eftertanke så passade nog inte den gröna kavajen (se föregående inlägg) så bra som jag hoppades.
Jag slet av mig kläderna, och hoppade in i duschen, jag skrubbade,tvålade,skrubbade ännu mer men klådan ville inte ge med sig. min kropp såg ut som månens baksida fast kratrarna var röda
Efter ett desperat sökande hittade jag en salva mot klådan. jag tog på trippelt lager för att vara säker.
Resten av förmiddagen gick i baksmällans tecken, jag spydde när jag kände lukten av min egen avföring, jag spydde när jag åt lunchen, jag spydde när min sambo ringde och sa att de skulle vara tillbaka sent i kväll.
På benet satt ett saftigt blåmärke, det värkte men den smärtan kunde jag härda ut.
Wedin har inte setts till på hela dagen. Jag har suttit och väntat på honom här, men tydligen är han ute i något viktigt.
Jag känner att jag inte orkar skriva mer. Min fest är slut, nu väntar en sista insmörjning och sedan sängen.
Han började slå mig. först fotsulorna sen ryggen och händerna för att sedan ge magen en sista omgång. hur jag än försökte fick jag inte tag på honom.
Jag vaknade med ett ryck. Mobilen ljuder rule britania varenda gång någon ringer. Det tog en stund innan jag insåg att vibrationerna kom från min byxficka.
Det var stockholm
(helvete, jag hann inte kolla displayen)
Det var en mellannivåchef. De ville tvinga in mig i kostym och slips, uppleva kontordöden igen med andra mentalt halvdöda strebers som räknade varje extra krona som de tjänade som ett bevis för att deras liv var på väg mot rätt riktning.(fan vad det kliar, benet ömmar)
Jag skulle skickas till Madrid, jag påpekade att jag bara var en vikarie. -Inte då,svarade mellannivåchefen. Har du inte fått erbjudandet om fast anställning? den borde ha kommit fram vid detta laget.(helvete, vilken klåda)
-jag är på semester, svarade jag. Och innan de två veckor som jag har rätt till lyfter jag inte ett finger.
-Du kan åka nästa helg, sa mellannivåchefen. då har du fått dina två veckor.
killen vägrade att ge upp.
-ok. jag åker, maila villkoren för affären så har jag lite tid att förbereda mig.
samtalet avslutades och i spegeln på väggen såg jag mig själv. Mitt ansikte var rödprickit, jag drog up t-shirten och det var samma visa där. kliandet hade sina källor- Vid närmare eftertanke så passade nog inte den gröna kavajen (se föregående inlägg) så bra som jag hoppades.
Jag slet av mig kläderna, och hoppade in i duschen, jag skrubbade,tvålade,skrubbade ännu mer men klådan ville inte ge med sig. min kropp såg ut som månens baksida fast kratrarna var röda
Efter ett desperat sökande hittade jag en salva mot klådan. jag tog på trippelt lager för att vara säker.
Resten av förmiddagen gick i baksmällans tecken, jag spydde när jag kände lukten av min egen avföring, jag spydde när jag åt lunchen, jag spydde när min sambo ringde och sa att de skulle vara tillbaka sent i kväll.
På benet satt ett saftigt blåmärke, det värkte men den smärtan kunde jag härda ut.
Wedin har inte setts till på hela dagen. Jag har suttit och väntat på honom här, men tydligen är han ute i något viktigt.
Jag känner att jag inte orkar skriva mer. Min fest är slut, nu väntar en sista insmörjning och sedan sängen.
Kommentarer
Trackback
