larstomlov

Det känns som en western. Jag ,Mattis och Anders äter frukost på blå  myggan i en by vars namn inte finns på kartan. Gästerna är en brokig samling individer som likt drivved flutit upp på en strand, i ena hörnet sitter tradarchaffisarna med  familysize portioner av sina frukostar, i borden brevid tjattrar hororna på diverse språk, de dricker kaffe räknar pengar raggar lite på chaffisarna och ibland ler de mot oss...hit har inte rökförbudet nått, eller regnet,eller något annat av värde på en lång tid, det här är nowhere, ett varmt,sterilt nowhere där folk stannar upp en stund i för att sedan återvända till sina liv.


-Jag mår illa,säger en blek Mattis.
vi tror honom inte,han vill bara inte köra.
-kan vi inte dra lott om vem som ska köra?, säger han i ett försök att försöka ändra den förutbestämda körordningen.
Anders och jag var förberedda på detta. Jag tar fram en kvarting vodka ur innefickan. Tar några stora djupa klunkaroch lämnar över flaskan till Anders som sveper resten i ett svep.
Mattis suckar
-Fan va osjyssta ni är.
jag drar fram en flaska gin som jag späder ut kaffet med, Anders gör likadant, servitriserna  ser oss dricka,men bryr sig inte. bartendern kommer fram och säger att vi gärna får dricka men att vi ska göra det i hans bar.
Mattis går undan för att ringa sin flickvän i sverige, han har bett henne att komma till pamplona imorgon,men hon är både vegetarian och djurvän.

jag och anders flyttar oss till baren,vi vet av gammal vana att det kommer att dröja ett tag innan han  blir klar. vi beställer in öl och whiskey i shotglas, bartendern bjuder oss på cigg, vi tar emot dem.
Byn heter Nito.förklarar bartendern.själv är han född här men bodde väldigt många år i LaCoruña,men återvände när hans far  inte kunde ta hand om Mosqito Azul. Han hatar det centrala spanien..dåliga vägar, ont om vatten , gott om  inskränkta männskoroch fula kvinnor.
-När jag har pengar går jag till mina små damer därborta, säger han och pekar på de prostituerade i  hörnet, de vinkar när han pekar, och återgår snabbt till sitt tjatter.

I en halvtimme sitter med bartendern och småpratar. det kommer och går folk hela tiden, solen stiger allt högre upp. Mattis kommerin, han har väntat i bilen och trott att vi skulle komma efter honom.
Vi utbyter adresser med bartender och tar farväl, i caben vi hyrt hittar jag en sak på golvet, det visar sig vara ett bord man kan dra upp, vi blev så glada över upptäckte att vi tog en snabbis in till el supermercado och köpte det lokala vinet, gin , serranoskinka och lite annat smått och gått.
mattis suckar djupt närvi kommer ut med fyllda påsar men blir på bättre humör när han ser  att vi köpt chilicheesesnacks till
-43 mil kvar, det verkar som jag får köra resten av vägen.
vi här bak instämmer. skålar för tjurrusnigen,baskerna och det ljuva livet

Vi sätter oss upp på kanten,
-Mot pamplona, arrrrrrribaaaaaaaaa!!!!!!!!!!