larstomlov

Man tröttnar ganska snabbt på hälsobilagornas  onani i  sunt leverne, man önskar dem dra dit pepparn växer och ta sina förbannade långsamma kalorier med sig.

Men så ser man sig själv i spegeln och genast börjar man undra vart den vältränade ynglingen tog vägen och ersatte han med den där därblefete snart medelåldern mannen i framför en, där vartenda grillat revbenspjäll, gräddsås,pizza,hamburgare,potatisgratäng lämnat sina märken och åldern pissat in sitt revir.
Förfallet ä bara mitt fel,jag har träningskort på eriksdal somjag knappt använder, faktum är att det är så oandvänt att jag blir erbjuden instruktörhjälp varje gång jag går dit för att träna.
Och inte ens då  är jag speciellt intresserad av att träna, jag går halvhjärtat på cykeln och trampar mig svettig för att sedan avrunda med en kvarts styrketräning, ungefär lagom för att blåsa upp bicepsen.
det är jakuzin, utebassängen och bastun som lockar mest, men träning som folk menar i allmänhet är det inte frågan om.
Jag kan heller inte skylla på att jag inte har tid p g a av att jag numera tillhör småbarnsfamiljeklanen. Hemma är det organiserat så att våra intressen får ta plats,jag är alltid hemma med min dotter när min kvinna går iväg på jympa. och hon skulle göra samma sak för mig- alltså det finns inget förutom min egen slöhet som hindrar mig. enda gången jag ger mig ut är när jag  tar kajaken ut i skärgården,men den träningen  täcker inte på långa vägar den motion  jag behöver.
Men jag är överens med mig själv om att  jag behöver motion, jag behöver gå ner några kilo och det är speciellt viktigt att röra sig när jag har så mycket diabetes i familjen.
Jag brukar be om ursäkt till min kropp för att jag låtit den förfalla så mycket, sen brukar jag sörja över att alla gånger jag gått camino de pellegrinos,eller kungsleden inte betalas ut  retroaktivt i en platt mage.

Men ursäkterna börjar sina i takt med att kilona ökar och energin till livet avtar. Jag måste göra något, så jag vaknade med motivationen att idag ska jag springa.
Jag tänker inte göra det lätt heller utan jag tänker börja med 5 kilometersslingan, jag vill känna utmattning och tillfredsställelse när jag lägger mig i hallen, jag vill kunna sova gott inatt och stiga upp imorgon och pina mig igenom de första timmarna av träningsvärken.

så farväl slacker och välkommen nya liv.