En blues för Danil Charms


-Vet ni, sa Mattis. Att det idag är årsdagen  för  det surrealistiska mötet i Barcelona.?
Jag såg förundrat på min vän.Mattis är en konstnär i  meningslöst vetande. Han letar upp de mest udda saker och förklarar historien för oss icke invigda. Varenda gång har vi varit lika hänförda, som den gången han följde med till London för att kolla Chelsea-Leeds och på matchdagen drar han iväg  oss till  West Wycombe Church och pekar på det runda tornet och förklara med stor inlevelse att det  tornet var helt  byggt i  metall som  kunde leda elektricitet bra och att varje gång det åskade så samlades de dekadenta herrarna i  The Hellfire Club  i tornet  och söp  och berättade historier  för varandra . Jag hade gillat upptåget mer om det inte var för att det var tre timmar före avspark.

så jag log och väntade på nästa historia.
-Ni vet, Danil Charms. den ryske  surrealisten/poeten/nihilisten/han som uppfann happeningsteater innan begreppet var ett begrepp.
-Ja, svarade jag. Jag har ju "konsten är ett skåp " i bokhyllan men visste inte mycket mer om personen.

-1933, bjöd det spanska socialistpartiet in Danil Charms och några andra sovjetiska poeter och författare för att delta i en kulturmanifestation. tidens stora skulle vara där. d v s Buñuel,Picasso, Salvador Dalí( han var ännu inte fascist ) . Även Hemingway var inbjuden men hade valt att åka på jakt i Afrika( bara Mattis skulle veta en sån detalj)
Danil Charms kom, under tågresan till Barcelona hade han pluggat spanska, d v s alla fula ord och alla möjliga  förolämpningar.
Det tog inte lång tid innan  Belletti(arrangören) fick ett meddelande från polisstationen om att hämta ut en sovjetisk medborgare. I grön sparkdräkt med ditlimmade fjädrar hade han förolämpat folk som  gick förbi honom på gatan. Förmodligen hade han klarat sig om han inte envisats med att kalla poliserna för Señoritas eller kramat sig fast på ena polisens ben.
 

Detta tyckte givetvis de spanska konstnärena var alldeles otroligt roligt.Men Belletti kunde nog hålla sig för skratt. På  öppningsceremonifesten bet han Bellettis fru i nacken och lär ha skrikit "Vad är ni för människor egentligen?, varför ger ni mig hönsfoder när jag vet att ni har spädgris i köket."
Hans närvaro blev inte mer komisk för Belletti när han senare på kvällen mycket berusad föll ner i pianot och somnade.

Dagen därpå frågade Belletti om vad han skulle framföra.-Tidernas tillställning, ge mig en sal och jag ska ge er tidernas tillställning.

Danil  lanserade sin tillställning ganska hårt  i tre dagar, b l a genom att låta sig bäras runt i en kista full av bönor i tomatsås. Detta tyckte givetvis Barcelonaborna var helt hysteriskt, de var ju tvunga att gå. Dalí  hade ju floppat, Pasqual blev gripen och Picasso hade lämnat staden efter ett bråk med Dalí. och resten av festivalen var full av arbetarpoesi,arbetarlyrik och arbetarpjäser så nog kunde den obskyre, spektakulärt klädda ryssen vara något att gå att se.

Så  kom dagen. Det var fullt av folk. Salen var ganska stor och på väggarna fanns ingen utsmyckning som kunde styrka att detta  skulle bli "Tidernas tillställning "
Så gick ridån upp och folket på bänkarna var spända i förväntan över showen de skulle få se.
På andra sidanridån väntade en exakt likadan möblerad sal med bänkarna vända emot varandra.
så där satt de. två publikmassor vända mot varandra och bara tittade- På varandra.
Danil Charms tog ett foto av det hela sen gick han till tågstationen och åkte hem.

Mattis plockade fram en kopia av fotot och visade det för mig.
fotot var taget i vinkeln snett ovanifrån. Jag kunde se hur  uttrycken i publiken. de var inte riktigt på det klara  med vad som hade drabbat dem. Några på mellersta raden på en a sidan hade rest sig upp för att gå.
jag log och sa-haha, det skulle blivit geniförklarat om han hade gjort en liknande sak i dag.
-Förmodligen, log  Mattis.

Danil Charms lämnade aldrig sovjet någon mer gång .Han återvände till Leningrad, belv utfryst av myndigheter och var precis lika missförstådd som han var innan han åkte.
Belletti lär ha skrivit ett antal brev där han krävde en ursäkt av Charms för hans tilltag  mot Fru Belletti.


Han fick aldrig något svar.      





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0