larstomlov

 Middagen med Lorena och hennes familj var mycket trevlig, hennes  far visade sig vara en korpulent  sevillano  i femtioårs åldern. Han var chief-on-a mission bör väl tilläggas.( stackarn, hans första möte med svensk matkultur var en torr fish&chips på hötorget) Han lät de närvarande gringos ta del i den ädla konsten i hur man tillreder en paella de andalucia. Men när jag svarade på frågan hur vi i sverige skulle ha gjort en paella såg han på mig som om han kommit på mig med att ta hans  yngsta dotters oskuld i hans säng.
(pues, para ignorantes en la cocina hay polvo listo ) för matanalfabeter finns det färdiga blandningar.

så vi stod där, i två timmar  stod vi över hans grytor och pannor  och lyssnade , de andra gringosarna i mitt sällskap förstod nog inte ens hälften av vad han sa då deras spanska kunskaper inskränkte sig till spritbeställningar på mallorca, därför  förväntade han sig att jag  inte bara skulle  visa att jag förstod utan att även se till att  de blekansikten som stod brevid mig gjorde det-Gud vad jag  önskade att min sambo kom in i köket och hånglade med mig ( antar att vi  passerat det stadiet    )

Under middagen fick vi  platserna brevid varandra jag och el señor, vart Lorenas man var hade jag ingen aning om, han hade liksom gått upp i rök och  jag kunde inte förvänta mig hjälp från min sambo,hon var alldeles för upptagen med att  vara  charmigt älskvärd med  de andra gringornas  flickvänner.
-Lasse, du klarar det här bra. Din spanska är utmärkt.
( men va fan!!  har han plötsligt blivit min svärfar!!)

Det visade sig att vi hittade en öppning mellan hans klagosång som mestadels handlade om hur deprimerande land sverige är, hur illa maten på resturangerna smakade,vad dyrt det är att åka med tunnelbanan. Inget nytt för en svensk m a o.
han älskade fotboll, och han följde Real  Betis. Han var så stolt över att de ska kvala in till CL-Äntligen ska Europa lära känna Real Betis. Jag steg nog i aktning när jag sa att jag tyckte att Joaquin var en gudabenådad spelare( vad han inte  i dags dato visste var att han förmodligen skriver på ett femårskontrakt för Barca i dagarna, varför krossa en gammal mans illusioner, trots allt så lagade han maten) och att denilson var  en strålande midfield playmaker.
och så pratade vi lite om Mourinhos bråk med  Frisk i matchen mot barca som i svenska medier vinklades så att det var hans uttalande som fick frisk att sluta dömma fotboll.
Vi skrattade båda gott åt den saken och enades om att tycka att det var högst olämpligt av Frisk att försöka få ett Säsongskort på Camp Nou´s V I P läktare under pågående match.


Kvällens enda fadäs från min sida var när  vid efterrätten började talas om chochos, om hur goda de var och helt utomjordiskt fantastiska om man doppade dom i chocklad. Jag kunde inte hjälpa det,jag var tvungen att skratta och  jag var helt utanskyddsnät när jag berikade konversationen. -Jag föredrar min kvinnas chocho precis som den är, hårig,mörk och som en rostbiff inuti.
Inte en varningslampa  tändes i mitt huvud när alla blev först förvånade, sedan chockade och sedan brast alla ut i ett gapskratt.
den chocho de talade om var en saftig och mycket uppskattad  frukt, den chocho jag talade om var min kvinnas underliv.


Jag är övertygad om att  el señor  fortfarande skrattar där han står lutad  över Lorenas matbord och skriver ner receptet på en riktig paella.


Ps/ alla namn är ändrade/ ds