larstomlov

Vet inte varför jag släpade Nina, Tessan och freddan ut i naturen idag. Jag trodde att de skulle njuta, men det här är folk som bara umgås med naturen om det är för att intervallsträna och förbränna kalorier.
Det är något sjukt med folk som inte kan njuta av en underbart vackert oktoberlördag med solsken och 15 grader varmt.
Nina längtade efter chatten, Tessan pratade enbart om problemen med sin pojkvän och freddan gnällde över att vi inte hade något mål med promenaden.
efter 5 kilometer var de gråtfärdiga.
-kom igen nu!! försökte jag. det finns säkert några kantareller kvar om vi letar.
INGEN reaktion. Nina och Tessan satte sig på en bänk  som två trotsiga fjortisar och fortsatte älta kärleksproblem.
När vi  var framme på dalarö värdshus och satte oss ner för några öl, hade samtliga utom jag värk i varenda led i deras ynkliga kroppar.
Jag vet  inte varför, men jag föreslog att vi skulle ta bussen tillbaka.
-Kommunalt, fräste Tessan  på sedvanligt överklassmanér. " jag ringer efter taxi "

30 minuter senare var vi hemma,Matilde såg roat på mitt sällskap då de svor  över vad de kallade ett typiskt Lasseupptåg.
Det var skönt  när de åkte. vi var barnfria idag. papsen hade fått en släng av barnbarnitis och hämtat vår dotter för att  få lite kvalitetstid med henne. Det br tilläggas att far fått en släng av jag-vet-inte-när-jag-dör-så-jag-måste-ta-vara-på-varje-liten-stund-jag-har . eller  en senior carpe diem.
Jag och Matilde tackade för gesten och älskade på vardagsrumsgolvet ett par gånger.
Jag vet inte varför, men det var allt jag behövde för att bli på bra humör igen..

Men jag skulle inte släppt boken Fowles Illusionisten. Jag skulle fortsatt läsa.
Då hade jag inte behövt se vattenbäraren Aleandersoon springa tre mil förgäves i Zagreb,  jag hade sluppit Olof Mellbergs hjärnsläpp då han för en sekund trodde sig vara Isaksson och försökt boxa ut bollen.
jisses, våran backlinje ser mer och mer ut som ett för tidigt aprilskämt med sådana mittbackar i laget.

Jag vet inte varför.  men nu är jag hungrig.