larstomlov

Tillbaka från skogen, från ensamheten och dagar som kryper fram. Jag har varken blivit bättre eller sämre människa av denna resa, har inte fått någon djupare insikt om sakenas tillstånd eller lärt känna mig själv bättre.
Men 1 månad ensam i ett torp på en avlägsen plats kan jag iallfall rekomendera.
väl hemma ringer jag sydamerika, Matilde är ledsen. vår dotter är ledsen, hon har varit sjuk större delen av tiden där.
de kommer hem snart-inombors jublar jag. Det känns som de varit borta alltför länge.

Anders och Olov dyker upp. vi drar till mosebacke  kollar progg, dricker öl sitter vid slussen till tidig timma, -dricker folköl inköpt på  7-11 och diskuterar livet. Anders är kär igen, kvinnan är projektledare, organiserad, har C-kupor och stor aptit på sex.
datum för presentation diskuteras. Han vill ta med henne till helgen, till matchen.
-Till matchen utbryter jag förvånat!!!!!!!
 -nänänänä, det går inte. låt oss ha något för oss själva. Olov är city fan, jag chelsea och anders fotbolls intresserad. min bekantskapskrets har ännu inte besudlats av varken Liverpoolfans eller kvinnor som följer med på matchdag och som gör det för att deras dejt älskar fotboll.
det blir fel då, jag blir störd..gillar inte...dagarna framför storbildskärmen på en pub med öl i handen och huvudet fullt av fotbollsrelaterade diskussioner är dyrbara för mig, i den cirkeln finns varken kvinnor,arbete eller problem.
jag vill ha det så.
anders skrattar åt mig..fattar inte, men beslutar sig för att komma ensam.

och nu,
solen lyser...
Bob dylan sjunger på stereon

jag ska leta svamp.