snigeln
Den kryper som en snigel längs ett salldsblad, men när den väl har blockerat ögon har den en elefants storlek- Jag pratar om insikten.
I detta fall insikten om att jag är fast.
Den kom till mig utan presentation tidigare idag.
Mellannivåchefen är tjänstledig, de två andra, vi kan kalla dem oskar och Jerne fyller inte kriterierna för en sådan post.
När Markström rullade in i kontorlandskapet på sina trendiga rollerblades med sitt colgateleende och sina americanflirt blickar på våningens babes borde jag ha anat att något var allvarligt fel. Borde ha tagit ut min rast där, förhalat det hela.
Men innerst inne visste jag.
-Lasse, chefen låter hlsa att det står mellan dig och Anette om vem som ska bli Jontes efterträdare.
-Låt Anette få tjänsten, hon har varit här längre än jag och är betydligt mer diplmatisk.
Jag, mellannivåchef, bli baktalad både uppefrån och nerifrån-nej tack. då stannar jag hellre här på brolierplatsen nära panoramafönstret och låter livet fyllas på med år och lönehöjning i jämn takt och låta fritiden göra mig lycklig.
Markström tittade på mig, på mitt skrivbord påmin klädsel som fortfarande inte var regementsenlig och verkade tänka innan han sa något.
"Du, Lasse. Har inte tänkt på det innan, men kanske du är redo för större ansvar. bra att du indirekt påpekade det för mig"
-Har jag inte alls gjort, replikerade jag snabbt.
-Du, jag ska ta ett snack med bossen, sa Markström och pekade uppåt samtidigt som han fäste blicken mot taket som om det var GUD himselv vi pratade om.
han rollerbladade sig iväg. Gurre som hört hela konversationen garvade tydligt.
-håll käft!! snäste jag åt han inna jag rörde till hans analys som låg på hans skrivbord.
sådär snabbt kan det gå, den långsamma sniglen blev till en gigant framför mina ögon som hindrade min horizont.
Jag ringde hem, men matilde skrattade åt mig.
-Amore, ta inte sånt där på så blodgt allvar, en bättre tjänst är väl bra?
-du förstår inte, jag blir fast här.
-Om du väljer att se det så blir du givetvis det.
-jag hade väldigt gärna stannat här på denna position tills något bättre dyker upp.
-och vad skulle det vara ?
-jag vet inte, bättre bara....
-kan inte prata mer med dig, jag har i likhet med andra verkliga männskor verkliga problem. vår dotter ska hämtas från dagis.
Visst hade hon rätt, som alltid. Det här var inte ett problem utom i mitt egna huvud. Jag var ju ännu inte där och pratade med good himselv och tog emot den nya tjänsten. jag var ju bara påtänkt som kandidat till en tjänst som visserligen var tidsbegränsad men som ändå skulle ta mig ett pinnhål upp.
men jag trivdes här, där jag satt. mitt språkkunnande,energi och min felxibilitet var min starka sida som ofta ordande sjyssta dealar.
jag packade ihop för dagen och tänkte på vad jag skulle göra för mat när jag kommer hem.
min dotter älskar all mat men speciellt mycket så älskade hon mat med ost.
lasange...ja, det får bli det
I detta fall insikten om att jag är fast.
Den kom till mig utan presentation tidigare idag.
Mellannivåchefen är tjänstledig, de två andra, vi kan kalla dem oskar och Jerne fyller inte kriterierna för en sådan post.
När Markström rullade in i kontorlandskapet på sina trendiga rollerblades med sitt colgateleende och sina americanflirt blickar på våningens babes borde jag ha anat att något var allvarligt fel. Borde ha tagit ut min rast där, förhalat det hela.
Men innerst inne visste jag.
-Lasse, chefen låter hlsa att det står mellan dig och Anette om vem som ska bli Jontes efterträdare.
-Låt Anette få tjänsten, hon har varit här längre än jag och är betydligt mer diplmatisk.
Jag, mellannivåchef, bli baktalad både uppefrån och nerifrån-nej tack. då stannar jag hellre här på brolierplatsen nära panoramafönstret och låter livet fyllas på med år och lönehöjning i jämn takt och låta fritiden göra mig lycklig.
Markström tittade på mig, på mitt skrivbord påmin klädsel som fortfarande inte var regementsenlig och verkade tänka innan han sa något.
"Du, Lasse. Har inte tänkt på det innan, men kanske du är redo för större ansvar. bra att du indirekt påpekade det för mig"
-Har jag inte alls gjort, replikerade jag snabbt.
-Du, jag ska ta ett snack med bossen, sa Markström och pekade uppåt samtidigt som han fäste blicken mot taket som om det var GUD himselv vi pratade om.
han rollerbladade sig iväg. Gurre som hört hela konversationen garvade tydligt.
-håll käft!! snäste jag åt han inna jag rörde till hans analys som låg på hans skrivbord.
sådär snabbt kan det gå, den långsamma sniglen blev till en gigant framför mina ögon som hindrade min horizont.
Jag ringde hem, men matilde skrattade åt mig.
-Amore, ta inte sånt där på så blodgt allvar, en bättre tjänst är väl bra?
-du förstår inte, jag blir fast här.
-Om du väljer att se det så blir du givetvis det.
-jag hade väldigt gärna stannat här på denna position tills något bättre dyker upp.
-och vad skulle det vara ?
-jag vet inte, bättre bara....
-kan inte prata mer med dig, jag har i likhet med andra verkliga männskor verkliga problem. vår dotter ska hämtas från dagis.
Visst hade hon rätt, som alltid. Det här var inte ett problem utom i mitt egna huvud. Jag var ju ännu inte där och pratade med good himselv och tog emot den nya tjänsten. jag var ju bara påtänkt som kandidat till en tjänst som visserligen var tidsbegränsad men som ändå skulle ta mig ett pinnhål upp.
men jag trivdes här, där jag satt. mitt språkkunnande,energi och min felxibilitet var min starka sida som ofta ordande sjyssta dealar.
jag packade ihop för dagen och tänkte på vad jag skulle göra för mat när jag kommer hem.
min dotter älskar all mat men speciellt mycket så älskade hon mat med ost.
lasange...ja, det får bli det
Kommentarer
Trackback
